Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Ludv. De Vylder: Ett läroverk med niohundraåriga anor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
LUD V. DE VYLDER
leger. Löneförmånerna voro dåliga och bostäderna
bristfälliga, men tjänstgöringen vid domskolan räknades som en hög
merit vid sökande av feta pastorat. Det är mycket förklarligt,
att lärarna önska »komma ur oket» eller som en rektor
uttrycker sig »bli släppta ur scholans in i kyrkians vingård».
Av de 17 rektorer, som från år 1698 till år 1847
tjänstgjorde vid Lunds katedralskola, stannade endast en i tjänsten
till sin död, d. v. s. i 22 år, de övriga i genomsnitt endast 8 år.
Enligt 1693 års skolordning avslutades skoltiden med
di-missionsexamen, vilken hölls två gånger om året och
övervars av biskopen eller domprosten samt några professorer,
vilka också aktivt deltogo i förhören. Enligt
examensprotokoll har Esaias Tegnér 4 gånger förhört abiturienterna i
grekiska. En sådan examenssollenitet skildras i Ahnfelts
Minnen. — Över en avlagd examen utfärdades av rektor
testimonium. Sällan var intyget så kortfattat, som det rektor
Cronberg utfärdade 1734 för en telning av den berömda
lärdomssläkten Stobaeus: »Det räcker, att man heter Stobaeus»,
vilket f. ö. den gången verkligen visade sig vara fallet.
Det fordrades en inträdesprövning även vid universitetet.
Till rektorernas förargelse hände ofta, att ynglingar gingo en
genväg genom att sluta gymnasiet några år före examen och
sedan nöja sig med enskild undervisning. Den akademiska
studentexamen bestod till år 1862, resp. 1864. — På 1700-talet
var det vanligt, att förnäma el. förmögna föräldrars söner blevo
inskrivna vid universitetet utan att ha avlagt examen vare sig
vid gymnasiet eller universitetet. En informator skulle i så
fall ha ansvaret för deras uppförande och flit. Särskilt gällde
detta sådana, som redan i gosseåldern inskrevos vid akademien,
något som det gavs exempel på ännu i början på 1800-talet.
Skolans viktigaste inkomst under Frihetstiden utgöres av
helgonskylden, som då beräknas till 200 tunnor. För att
verkligen få uppbära denna inkomst krävdes ständiga
ansträngningar av »Scholebetienterne», d. v. s. rektor och lärare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
