Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6-7 - Nils Hagström: Tyska eller engelska som första språk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
NILS HAGSTRÖM
praktisk användning för att komma till sin rätt. Och ju tidigare
det kan bringas reda i de grammatiska kategorierna, desto bättre.
Erfarenheten visar, att 10- och n-åringar mycket väl kunna lära
sig grammatik. Särskilt nu, då realskolan minskats med ett,
resp. två år, är det av vikt, att ingen tid försummas vid denna
för alla språk grundläggande undervisning. Den praktiska
användningen ger sig också lättare i samarbetet svenska-tyska än
svenska-engelska. »Engelskan med dess söndersplittring av det
ursprungliga kategorisystemet, dess starka individualisering av
de språkliga företeelserna ger inte samma ledning och samma
lättnad för studiet av andra främmande språk. Skillnaden kan
väl inte betecknas som en artskillnad, den är i varje fall en
på-taglig gradskillnad.» (Undervisn.-rådet Kärre i ovan citerade
föredrag.)
Undervisningsrådet Kärre, vilken själv undervisat i engelska
på nybörjarstadiet, säger, att han »alltid känt stor och hjärtlig
tacksamhet mot tysklärarna, som ha gjort undan en hel del
svårigheter, så att arbetet kan gå så mycket raskare».
Ett språks grammatik, särskilt tyskans, tål ej vid något
forcerat tempo. Det är något, som måste nötas in sakta under
oav-låten träning. Man kan möjligen »slå i sig» 20 sidor historia på
en vecka, men man kan inte »slå i sig» 20 sidor grammatik på
samma tid. Grammatiken måste man kunna på ett helt annat
sätt. Men varför skulle man inte kunna taga minnet till hjälp?
Den tyska formläran är från svensk synpunkt — naturligtvis inte
från historisk — minnessaker. Att ändeisen -r i regeln
konstituerar maskulinum och -ie femininum är mer en minnessak än
en förståndssak, likaså att det heter der Bleistift men das Messer
eller der Esel men das Pferd eller att det i ett fall heter der See,
i ett annat die See o. s. v. Och hur är det icke med bestämda
artikeln? Visserligen har engelskan bara en, men dess riktiga
användning eller bortfall är enligt all erfarenhet betydligt svårare
att lära sig än den tyska bestämda artikelns många olika former.
En tioåring har lätt att med minnets hjälp lära sig de senare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
