Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6-7 - E. V. Svanström: Disciplinär teknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DISCIPLINÄR TEKNIK
2 O I
sig själv. Det gäller att besluta sig för att handla, att vara nog
självkritisk att förstå, att detta är en rädsla inför trupp, en slags
rampfeber, vars logiska resultat blir, att truppen blir djärvare och
självsvåldigare. Den måste alltså bortarbetas, ty om den i stället
får bli det dominerande, utvecklas den åt det negativa hållet; den
blir svårare att övervinna och utmynnar kanske i en ovilja emot
vissa avdelningar eller vissa människor, som man icke känner sig
riktigt rå på. Har man erforderlig kraft att behärska alla sina
underlydande individer eller avdelningar, så har man också lätt
att finna det goda hos alla, grupper som människor. Förlorar man
kontakten med eleverna, förlorar man också förmågan att se det
goda hos eleverna liksom också förmågan att begagna sig av detta,
man kommer i det negativas våld och mister sin egen
tillfredsställelse med sitt arbete. Allt, som skall läras, är svårt i början,
men det blir så småningom en förmåga, en vana, som går av sig
själv. Så är det också på detta område: första gången är det en
självövervinnelse, andra gången går det lättare och till slut av sig
själv och först då är målet nått. Om en lärare låter sig fångas
av tron på nödvändigheten av att taga hänsyn till de olika
gruppernas i viss mån variabla egenskaper och därför ger vissa
direktiv för en del avdelningar och mindre stränga för andra, hamnar
han synnerligen lätt i en inkonsekvens, som alltid från någon
eller några kan bli betraktad såsom en orättvisa. Denna
»känslosamhet» får hos ledaren själv såsom resultat, att hans känsla för
orubbligheten av sina egna direktiv blir avtrubbad och det inre
behovet av att variera växer. Han kan aldrig ge fullt
godtagbara skäl, varför en variation är lämpligare än en
enhetsbehandling, han själv blir vacklande i sin befälsföring och detta
utmynnar också i en vacklande åtlydnad. Ty det finns icke några
exakta gränser, där å ena sidan en egenskap är absolut
övervägande och å andra en annan.
Det är sålunda icke enbart för elevernas skull, som det är
ändamålsenligt att tillämpa en för alla avdelningar och
åldersgrupper gällande norm för behandlingen. Ty först härigenom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
