Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Anmälningar och recensioner - Carl Dymling: Oscar Hippel. Kyrka och skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 12 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
de två första uppsatserna motsvara bokens titel. Särskilt den
första: »Kristendomsundervisningens karaktär med särskild hänsyn
till konfirmationsundervisningen» tilldrar sig här vår
uppmärksamhet. Själva formuleringen är oklar och motsvarar ej den 80 sidor
omfattande uppsatsens verkliga innehåll. Först och främst ägnas
däri ej någon särskild uppmärksamhet åt
konfirmationsundervisningen. Snarare är förf. mån om att likforma denna med
kristendomsundervisningen i skolan. Och vidare klarlägger förf. ej
»kristendomsundervisningens karaktär», utan refererar blott olika
ståndpunkter, som skilda författare intaga i denna fråga. Någon
verklig undersökning eller utredning av frågans innebörd ger
förf. ej.
»Det är felaktigt att isolera konfirmationsundervisningens art
•och ändamål» — säger förf. Skulle alltså
konfirmationsundervisningen ha samma syfte som skolundervisningen i kristendom?
Är den månne blott en upprepning av denna? Vartill skall den
då tjäna? Här är förf. tydligen inne på villospår. Han har ej
blick för att dessa olika former av kristendomsundervisning
tjäna tvenne olika syftemål. Skolundervisningen vill ge ett fast
teoretiskt kunskapsunderlag. Konfirmationsundervisningen vill visa,
hur dessa lärdomar kunna praktiskt tillämpas i det levande livets
-olika situationer. Naturligtvis stå dessa olika former av
kristendomsundervisning i nära beröring med varandra. Skillnaden dem
emellan är dock betydande: skolundervisningen i kristendom är i
övervägande grad teoretisk, medan konfirmationsundervisningen
bygger på detta underlag och visar, hur kristendomen tar sig ut
i det levande livet just i våra dagar.
Förf. är mån om att betona, att skolundervisningen i
kristendom åsyftar mer än blott kunskapsmeddelelse. Han framkastar
frågan: Kan religion läras? Han refererar blott, hur flera olika
författare besvarat frågan. Men han ingår ej alls på frågans
verkliga innebörd. Han säger ej, vad religion är. Hade han gjort
detta, skulle alla de övriga referaten blivit överflödiga. Han
säger blott på ett enda ställe: »Ofta sker en förväxling mellan
religion och lära; man har en inställning till religionen, som om
det gällde en världsåskådning, en livsåskådning, utan att göra klart
för sig, att religionens väsen är gripenhet, en inre obetvinglig
makt hos människan.» Hur intetsägande äro ej dessa sistnämnda
ord, när det gäller klarläggning av religionens väsen! Det talas
där ej alls om religionen såsom ett förhållande mellan själen och
Gud. Felet i förf:s hela framställning är det, att han ej påpekar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
