Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Anmälningar och recensioner - Carl Dymling: Yngve Rudberg. Fången har ordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 12 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
samlat fångars egna uttalanden om sitt fängelseliv. Även om
dessa ej sällan innehålla överdrivna och felaktiga omdömen, kunna
de likväl ge oss intressanta inblickar i de olika straffens
verkningar på olika naturer.
Förf. har ordnat fångarnas prestationer under sju olika
synpunkter: fångvårdens, litterär, vetenskapens, personlighetslivets,
samhällsauktoritetens, politisk och religiös. Oss intresserar här
framför allt de delar av förf:s framställning, där straffets
uppfostrande betydelse lyser tydligast fram. Fångens reaktion inför
sig själv och sitt förflutna liv är därvid viktigast att studera.
Bland de självbekännelser, som förf. orienterar sina läsare inom,
intar givetvis italienaren Silvio Pellicos bok »Från min
fängelsetid» den främsta platsen. Han förvärvade under sin fängelsetid
stor skicklighet i att utantill sätta ihop långa dikter, till och med
flera sorgespel, att åter och åter förbättra dem och tvinga dem
till samma grad av fulländning, som de skulle ha nått genom
nedskrivning. Vi få här stifta bekantskap med Suckarnas bro
och Venedigs blykamrar för något mer än 100 år sedan. Pellico
lade under fängelsetiden i dagen ett förvånansvärt sinneslugn.
Sin könsdrift lyckades han sublimera i ett ömhets- och
gemenskapsbehov, som tog sig uttryck i personlig vänlighet mot de
råbarkade vaktarna. Oaktat han under tio år levde i de mest
vidriga förhållanden, bidrog straffet blott till att luttra och stärka
hans karaktär.
En annan självbekännelse av hög litterär standard, nämligen
Oscar Wildes berömda bok: »De profundis», behandlas utförligt
av förf. Ingen bör försumma att studera detta psykologiskt
utomordentligt intressanta dokument.
Förf. påpekar, att när fången saknar förutsättningar för en på
fördjupad självkännedom grundad uppgörelse med det egna jaget,
framkallar isoleringen i cellen lätt nog en självupptagenhet, som
hindrar verklig upprättelse. Den röjer sig i fåfänga,
hälso-pedanteri, grubbel över förmenta oförrätter m. m. Vi stå då
ansikte mot ansikte med kverulanter, som äro ytterst besvärliga.
Det är mot rättssamhället såsom straffande myndighet dessa
reagera. Den negativa kritiken är inom litteraturen i detta
hänseende starkt representerad. Vilja vi ha positiva förslag till en
bättre tingens ordning, måste vi vända oss till utländsk litteratur.
Förf. skildrar för oss innehållet i Georg Fuchs’ 1932 till svenska
översatta bok: »Andarna i fängelset.» Det positiva reformförslag,
som denne »cellfånge n:r 2911» nedskrivit i tukthuset, lyder i sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
