Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9-10 - Hugo Tenerz: Rättskrivningen och ordfrekvensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÄTTSKRIVNINGEN OCH ORDFREKVENSEN
289
annat än en matematisk fiktion, som undergår en idelig
förändring för varje ny undersökning av material, där ingen
lagbundenhet existerar. Tar jag ordet »mamma», så finner jag, att i
en unders, har det frekvenstalet 148, i en annan talet 1.
Medeltalet blir 74,5, vilket är 2 ggr för låg för förstnämnda och 74,5
ggr för hög för sistnämnda undersökningen. Talet är blott en
statistisk siffra, som ger en överblick över företeelserna, men är
ingalunda tillämplig på individuella fall, sådana som
språkmaterialet för skolbarn eller menige man. Man kan visserligen
invända häremot, att avvikelsen endast beror på undersökningens
ringa omfattning och att denna brist försvinner, då ett
tillräckligt textmaterial statistiskt behandlats. Och ändock verkar
invändningen icke avväpnande. Ty ordfrekvensen anger icke de
lagar, som uttrycka barnets behov av ordförråd. Vad är
egentligen ordfrekvensen? Intet annat än en statistisk siffra, som anger
huru många gånger ett ord förekommer i litteraturtext,
oberoende av om ordet är av vital betydelse och därför trots sin ringa
frekvens icke kan undvaras av en bildad medborgare. Det anger
ej heller, huru många gånger barnet och den vuxne behöver
använda ordet. Eller för att taga en liknelse: Vi kunna efter en
statistisk undersökning ange, huru många djur, som finnas i
Sverige och huru många bland dem, som äro björnar. Det
frekvenstal, som björnen kommer att få, torde vara synnerligen
lågt och skulle — 0111 samma frekvensprincip tillämpades i
natur-kunnighetsundervisningen — medföra, att björnen uteslötes från
skolkursen. Häri är principens största fel. Ty i st. f. att lägga
psykologien och det praktiska livets behov till rättesnöre för
rättskrivningen rättar man sig efter statistiken. Även 0111
undersökningen omfattade all vår litteratur, skulle den visserligen kunna
ange ordfrekvensen i litteraturspråket. Men därmed är icke sagt,
att samma förhållande är gällande, då det blir fråga 0111 att
utvälja de ord, som äro nödvändiga för ett folkskolebarns
rättskrivningsundervisning. Man kunde kanske medgiva detta under
förutsättning, att orden i litteraturspråket hade samma frekvens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
