Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Adolf Söderlund: Pedagogisk nyårsbetraktelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O
ADOLF SÖDERLUND
lor. Ty det är ju alldeles klart, att inga kortvariga prov med
barn i folkskoleåldern kunna bli pålitliga ur prognostisk
synpunkt, även om sådana prov anordnas i folkskolan i stället för
vid läroverken. Likaså är det så gott som säkert, att ingen
självmedveten folkskollärare i längden vill finna sig i att
anordna andra prov än dem han själv har hittat på. Och han vill
säkert förbehålla sig rätten att anordna proven vid en tidpunkt
och i former, som han själv har valt. Striden står i själva
verket mellan ett kortvarigt prov — som alltid blir ytterst
diskutabelt — och ett lärareomdöme, grundat på långvarig
bekantskap med eleverna. Men här måste man göra sig den frågan:
Kan en enda lärares omdöme vara så säkert pålitligt? Kan
läraren icke förväxla flit + ordentlighet med begåvning,
ouppmärksamhet + lättja med dumhet? Ja, kan inte läraren rent av
få en sådan personlig inställning till en elev, att denne inte gör
sig själv rättvisa under det sista ödesdigra året i folkskolan.
Man frågar med tanke på tillfälligt lata eller sjuka eller eljest
»urspårade» elever i åldern ii—13 år, om de icke skola ha
någon möjlighet att vädja till »högre rätt», d. v. s. hos de lärare,
som i den högre skolan äro beredda att taga hand om varje
studiebegåvad elev.
Ännu är det visserligen för tidigt att yttra sig om den kanske
märkligaste av alla vår skolpolitiks sakkunnigutredningar, den
som rör lärarutbildningen. En tendens i denna utredning kan
emellertid verka skrämmande även på dem, som för övrigt
uppskatta värdet av de synpunkter och förslag, som framlagts. Det
är tendensen till fullständig likriktning. Så växlande och så
svårförenliga som läroverkens arbetsuppgifter äro, måste man
ställa sig mycket undrande inför förslaget, dels att avgöra folks
lärarlämplighet redan vid studentexamen, dels att vilja stöpa
alla läroverkslärare i samma form. Felet med det nuvarande
systemet ligger ju främst däri, att man hittills huvudsakligen tagit
hänsyn till akademiska lärdomsmeriter och icke blott delat upp
lärarna i två grupper — lektorer och adjunkter — vilket kan ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
