Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Adolf Söderlund: Grammatikundervisningen i folkskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRAMMATIKUNDERVISNINGEN I FOLKSKOLAN
2 3
heter det »sjunka ngt» — »ngt sjunker» — »sänka ngt»?
»sjunka» kan ej ha »objekt», men det kan däremot »sänka».
Att införa termerna sak- och personobjekt vid sidan av
ackusa-tiv och dativobjekt finner jag ej innebära någon större vinst.
Har man vid studiet av pronomenböjningen kallat mig, dig,
honom, dem o. s. v. ackusativformer, så sker ingen olycka, om
man kallar prepositionsuttrycken »åt mig», »för dig», »till honom»
dativobjekt och jämför konstruktionerna: »lämna ngn ngt» —
»lämna ngt åt ngn» ; »berätta ngn ngt» — »berätta ngt för ngn»;
»säga ngn ngt» — »säga ngt till ngn». Men studier av detta slag
böra givetvis sparas till realskolans stadium. I de landsdelar, där
dialekten inbjuder till att säga »jag såg han» och annat dyl., bör
kanske folkskolläraren rätta till språkkänslan genom att inöva
bruket av korrekta pronomenformer.
»Predikatsfyllnad» är ett bra namn på varje nödvändig
bestämning till predikatsverbet, men man gör nog klokast i att
reservera termen till vissa inlärbara konstruktioner och anställa
jämförelser med transitiva verb och med verb, som möjligen kunna
ersätta verb + predikatsfyllnad.
Exempel: vara sjuk, ligga sjuk (lägga honom till sängs),
bli sjuk — s j ukna (hava en sjukdom, få flera sjukdomar —
få dem samtidigt). Många andra jämförelser kunna ju
förstärka känslan av att predikatsfyllnaden ej är detsamma som
objekt, men allt detta kan i så fall sparas till realskolan.
Övriga satsdelar — adverbial, agent, attribut — borde knappast
behandlas i folkskolan såsom grammatiska begrepp. Det borde
räcka med att eleverna använda uttrycket »bestämning» och att
de vid satslösning och satsbildning använda och besvara frågor
av typen: var?, vart?, när?, hur länge?, varför? (av vilken
orsak? — till vilket ändamål?), vems?, vad slags?, hurudan? o. s. v.
Minnet bör icke belastas med flera termer än som eleven har
praktiskt bruk för.
En sammanfattning av det grammatiska vetande, som folk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
