Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2-3 - Carita Hassler-Göransson: Till frågan om rättskrivning och ordfrekvens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL FRÅGAN OM RÄTTSKRIVNING OCH ORDFREKVENS 57
griplig, ett faktum, som även lärarerfarenheten konstaterar.
Barnen har mycket lättare för att sätta in den formen i uttryck och
meningar (»hela tiden», »hela dagen» o. d.) och har större
behov av att kunna stava den. I detta sammanhang kan påpekas,
att mina stavningslistor i lika hög grad är en frukt av
pedagogisk erfarenhet som av teoretiska studier. Jag har prövat dem
i folkskolan under en tid av fjorton år, därav sex år på
småskolestadiet. — På psykologiska skäl beror det också, att t. ex.
inte alla »släktingar» till »allt» behandlas samtidigt. Barnen
behöver lära sig stava »alla» och »allt» redan i småskolan, men de
har då ej ännu förutsättningar för att förstå t. ex. »alltså». —
Vad T. menar med att ordet »jo» skulle vara enklare än »ja»,
vore obegripligt, om man inte visste, att »jo» i vissa delar av
Norrland användes i st. f. »ja».
Jag tror mig nu ha vederlagt Tenerz’ påståenden, att den blinda
statistiken ensam lagts till grund för mina stavningslistor, samt
att jag ej tagit hänsyn till det praktiska livets behov och till
psykologiens och pedagogikens krav. »Arbetsuppgifter och
rättskrivningslära» lämnar i annat fall klart besked på dessa
punkter. Av denna bok framgår även, att stort arbete lagts ner på att
bryta rättskrivningsundervisningens forna isolering och sätta
denna gren av modersmålsundervisningen i samband med övriga,
såsom uppsatsskrivning och språklära. Ingen opartisk bedömare
torde kunna beskylla författarna till nämnda skrift för att,
såsom T. uttrycker sig, »arbeta för isoleringen från
modersmålsundervisningens yttersta mål».
På en enda punkt synes mig T. ha fog för sin kritik. Att
vissa av språkets vanligaste ord är så lätta, att de ej behöver
upptas i stavningslistorna, är troligt. Men T. förbiser en
synnerligen viktig sak härvidlag, nämligen att vi inte vet, vilka dessa
ord är, eftersom tillförlitliga och fullständiga undersökningar
rörande de vanligaste ordens svårighetsgrad ännu inte existerar
i vårt land. Att helt och hållet på måfå stryka en del av detta
fundamentala ordförråd, kan enligt min mening ej ifrågasättas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
