Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4-5 - Hugo Tenerz: Rättskrivningen och ordfrekvensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÄTTSKRIVNINGEN OCH ORDFREKVENSEN
139
»behärska» innehållet i ett tiosidigt anförande torde ej vara
så värst krävande. Påståendet, att min uppfattning i hithörande
frågor skulle grundat sig enbart på de tidigare upplagorna av
»Det prim. ordförrådet», faller därför på sin egen orimlighet.
Och ändock kan jag ej, som förf. synes fordra, bilda min åsikt
i harmoni med en enligt förf:s egen utsago »vederhäftig anmälan»
av hennes arbete. Mot förf:s klagomål, att min kritik riktats mot
de tidigare upplagorna, får jag framhålla — vilket borde ha
tillräckligt framgått av min artikel — att min kritik riktar sig
varken mot tidigare eller senare upplagorna utan mot principen att
lägga ordfrekvensen till grund för ordurvalet i
rättskrivningsundervisningvilken princip förf. låter vara den dominerande
såväl i samtliga upplagor av åberopade skrift som i hennes senaste
inlägg.
Förf. anser sig ha vederlagt mina påståenden om
ordfrekvens-metodens opsykologiskhet och opedagogiskhet genom
påpekandet, att ordfrekvensen ej enbart lagts till grund för
stavningslistorna i den senaste upplagan av »Det prim. ordförrådet».
Snarare skulle jag häri se ett erkännande av att ordfrekvensen
ej är den lämpligaste urvalsmetoden och därmed ett indirekt
medgivande, att mina anmärkningar varit befogade. Men vad
är sanning i detta fall? Vilken princip har varit den dirigerande
— ja allena rådande — vid uppställandet av stavningslistorna?
Jag har i min artikel litat på uppriktigheten i följande citat ur
»Det prim. ordförrådet», sista uppl. sid. 6, 7: »Enligt förf:s
mening finnes det i vårt språk ej mer än 1000 vanliga ord, och
det ordförråd, man därutöver hinner inlära i skolan, måste
följaktligen utväljas även efter andra principer än frekvens, t. ex.
svårighetsgrad». . . . »Den ledande principen vid fördelningen
av de 1000 orden på olika klasser har varit frekvensen.»
Listorna omfatta som bekant 1000 ord. Som synes, torde saken
vara klar. Den första satsen innebär endast, att vid urvalet av
de ord, som tillkomma utöver listorna, får även
svårighetssynpunkten influera. »De andra hänsyn», som förf. talar om, ha
II—39283. Pedagogisk tidskrift 1939. Häft. 4—5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
