- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Sjuttiofemte årgången. 1939 /
150

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4-5 - Hugo Tenerz: Rättskrivningen och ordfrekvensen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

154 HUGO TENERZ

ken är den princip, som fått det ansvarsfulla uppdraget att
avgöra, att just de ifrågavarande 50 orden ge det rätta utslaget
på elevens prestationsförmåga? »Anvisningarna» ange
effektiviteten hos provet vara beroende av den egenskapen hos detsamma
»att ingen elev stavar alla orden rätt och ingen alla fel». Jag
skulle tro, att det vore svårt att uppbringa en ordlista, som,
om den också vore hopkommen genom lottkastning, ej fyllde
detta villkor.

Jag har anfört kritik mot bedömningsföreskrifterna, i vilket
jag ingenting har att ändra. Förf:s förvåning över »att en
pedagog av facket inte inser, att ett standardprov . . . måste vara
konstruerat på annat sätt än skolans diktamensskrivning» är
omotiverad, då jag aldrig befattat mig med den frågan. Jag
anser endast, att ett prov kan vara lika »enhetligt», även om
bedömningsreglerna icke äro så »rigorösa», att de inbjuda
bedömaren till att begå direkta orättvisor gentemot
försökspersonerna (se min artikel samt »Anvisn.» till proven!).
Standardproven bli inte tillförlitligare med att de ej skipar ens den
rättvisa, som man fordrar vid vanlig diktamensskrivning.
Hänvisning till det ej alls obekanta faktum, att proven utarbetats efter
mönstret av amerikanska tests utgör inget giltigt argument, då
jag aldrig kan godtaga det av många »moderna» pedagoger
antagna axiomet, att ursprungsbeteckningen är en garanti på idéens
sanning. Kritiken är kanske allra mest på sin plats, när det
gäller en hel del moderna efterbildningar av utländska
pedagogiska försök, som ännu — och kanske alltid komma att —
befinna sig på experimentalstadiet. Erfarenhetens självklara
utslag får man ej utan vidare jäva.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:56:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1939/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free