Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Birger Sjövall: Historieundervisningens dilemma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORIEUNDERVISNINGENS DILEMMA
219
den allmänna historien. Dess framställning blir oftast abstrakt,
torr och sammanträngd. Det blir då läraren, som skall råda bot
härpå. Men om läroboken i regel ej hinner ge någon mera
intresseväckande framställning, hinner då läraren med det? Ja
kanske ibland. Men ej utan skäl har den svenske filosofen och
skolmannen Hans Larsson en gång sagt: »Jag tror ej på något
annat tillvägagångssätt än det, att man tar i hand bestämda
läroböcker och går sida efter sida, just vad ju läraren var dagligen
gör.»
För egen del håller jag skarpt på att historieundervisningen i
regel skall vara jämförelsevis bred, utrustad med belysande
detaljer och livlig. I annat fall blir historien ett tråkigt ämne för
de flesta lärjungarnas del, och därmed är dess öde avgjort.
Men hur skall det som sagt bli möjligt att fylla detta, som väl
alla måste medge, välgrundade krav, när stoffet är så omfattande
och alltjämt växer?
Ja, därpå kan endast svaras, att det inte går med vanliga
undervisningsmetoder.
Först och främst måste det framhållas, att ej allt i
läroböckerna behöver inläras utan kan genomläsas och utläggas i
klassrummet. Så tunn, som den tråd brukar vara, vilken håller i hop
det historiska sammanhanget, är emellertid ej så värst mycket
att vinna med detta tillvägagångssätt.
På ett ställe i Poesiens logik framhåller den ovan citerade
svenske filosofen, att tropen synekdoke — delen för det hela —
i all synnerhet är pedagogikens medel. »Lärdomsmaterialet växer
stadigt», fortsätter han, »och skolan måste söka hålla jämna steg
med tillväxten. Den har två sätt att härvid välja emellan: det
ena att meddela allt men schematiskt, det andra att meddela valda
enskildheter, men fylliga.
Det senare sättet tycks nödvändiggöra ofullständighet, men så
är det icke, om enskildheterna väljas efter synekdokens mönster.
De representera då det myckna, som måste uteslutas.»
Med tillämpningen av denna erfarenhet rädda vi just det fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
