Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8-9 - Ehrenfried Lundberg: Uppfostran och undervisning i Athen under antiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 2
EHRENFRIED LUNDBERG
sig bokstäverna, deras namn och utseende, förmodligen i
alfabetisk ordning. Sedan detta grundligt inhämtats, övergick
man till att av bokstäver sammansätta stavelser och
därefter småningom till att av stavelser bilda ord. Iakttagandet
av riktig kvantitet och betoning inskärptes noggrant redan
hos barnen, och i allmänhet lade man an på att utveckla
sinnet för det grekiska språkets välljud och skönhet. Huru
långt man i detta avseende kom, framgår av berättelsen om
att ett skådespel av Euripides blev utvisslat endast därför,
att en av aktörerna uttalat ett ord med oriktig accent. —
Skrivundervisningen började redan tidigt och tillgick så, att
läraren på en tavla skrev enstaka bokstäver och sedermera
hela ord med lagom stora mellanrum mellan raderna, varefter
lärjungarna på dessa mellanrum rad för rad sökte imitera
lärarens skrift. Om så behövdes, förde läraren gossens hand,
tills nödig övning vunnits. Tavlan bestod av en träskiva,
överdragen med ett tunt lager av vax; i detta inristades
bokstäverna medelst en spetsig griffel (stylus eller stilus) av ben,
stundom elfenben, eller metall; när tavlan var fullskriven eller
om man skrev fel, utplånades det skrivna medelst griffelns
andra ända, som var bred och tillplattad; man kunde sålunda
använda samma tavla nästan hur länge som helst. För att
möjliggöra avskrift av en längre, sammanhängande text var
tavlan merendels icke enkel utan bestod av två, tre eller flera
plån, vilka voro sinsemellan förenade genom ett slags
gångjärn och sålunda bildade liksom en liten bok. — Först när
en viss färdighet förvärvats, fingo eleverna begagna papyrus
(papper) och skrivrör; men som papyrus var ganska dyrt,
plägade man ej skriva på oanvänt papper utan på baksidan
av förut begagnat. Från ptolemeernas tid finns i behåll ett
antal vaxtavlor av sex tums längd och fyra tums bredd, vilka
samtliga innehålla en och samma grekiska versrad, hämtad
från Menander eller någon annan av de nyare attiska
komediförfattarna. En av dessa tavlor var tydligen lärarens förskrift,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
