Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8-9 - Ehrenfried Lundberg: Uppfostran och undervisning i Athen under antiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 2
250 EHRENFRIED LUNDBERG
operation. Vi ha tack vare araberna i detta hänseende ett
stort försteg framför grekerna.
Med det tolvte eller trettonde året började undervisningen
i musik, vilken handhades av en särskild lärare, xifraptar/js.
Musiken var för hellenerna något vida mer än för oss: de
sågo i den också ett viktigt etiskt bildningsmedel.
»Människan behöver eurytmi och harmonisk stämning», säger Plato;
detta skulle framkallas i synnerhet genom musiken. En följd
av denna uppfattning var, att de ej alls lade an på uppnåendet
av virtuositet på det ena eller andra instrumentet, utan det
huvudsakliga målet för undervisningen var bibringande av
färdighet att ackompanjera sig själv på ett stränginstrument
och sålunda på det enda för ett helleniskt öra riktiga sättet
föredraga episk och i synnerhet lyrisk poesi. Det viktigaste
instrumentet var därför lyran, ty kitharan och den med henne
nära besläktade phorminx voro försedda med en alldeles för
stark resonansbotten för att passa till annat än det rent
virtuosmässiga föredraget. Emellertid ha vi alla skäl att
antaga, att undervisning även i de båda sistnämnda instrumenten
förekom i de vanliga skolorna, så att en yrkesmusiker där
kunde lägga en allsidig grund för sin utbildning. Flöjten var
däremot icke lika populär i Athen, och det av flera skäl: för
det första var det ju fysiskt omöjligt att vid sång
ackompanjera sig på flöjt, och på ackompanjemang av annan person
satte athenarna mindre värde. Däremot var flöjten
synnerligen omtyckt i Thebe, och just häri ha vi kanske att söka
ett andra skäl för dess impopularitet i Athen, ty mellan Beotien
och Ättika rådde av gammalt en i många fall skarpt utpräglad
fiendskap. Men det måhända viktigaste skälet var det, att
flöjten, som ursprungligen tillhört den orgiastiska, vilda
Cybele-kulten i Mindre Asien, till följd av sin gälla, skarpa,
upphetsande ton ansågs för ett sensualistiskt instrument och
därför av filosoferna allmänt fördömdes i fråga om dess
användning i skolorna. Den grekiska flöjten, som bestod av två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
