Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8-9 - Sven Björklund: Kursverksamheten vid Stockholms Högskola och lärarutbildningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KURSVERKSAMHETEN VID STOCKHOLMS HÖGSKOLA 259
föga hoppingivande. En språklektion t. ex. blir en stel och
abstrakt kopia av allt det skolmässiga, som plågade oss i
realskolans småklasser, något som måhända till yttermera visso
un-derstrykes av den torra seminarielärdomen. »Vad heter tredje
personens possesiva pronomen maskulinum singularis, när
ägaren . . . o. s. v.» lyder frågorna och det är inte svårt att känna
igen varifrån detta tillvägagångssätt kommer. Lyckligtvis bli
förhållandena i de flesta cirklar mycket snart bättre. Friheten
från kursplaner och examensfordringar i en studiecirkel, de
intresserade eleverna, en ledig och glad umgängeston lättar på
hämningarna och lockar läraren att söka finna ett mera
personligt sätt, nya metoder och vägar. Gör man sig emellertid
besväret att gå och höra på en genomsnittlig läroverksklass skall
man där finna en undervisning, som till sitt väsen fullkomligt
är densamma, som den unge magistern presterade utan
föregående pedagogisk erfarenhet. Och vad är annat att vänta, ty
det är där han lärt sig vad som menas med undervisning. Hans
lärare i skolan ha för övrigt fått exakt samma
universitetsskolning som han själv. En läroverkslärare är visserligen betydligt
mera rutinerad och säker, disponerar med precision sin lektions
minuter och visar prov på en ej föraktlig förmåga att plugga in
alla dessa abstrakta kunskaper i sina elevers huvuden. Men
metoder och tillvägagångssätt äro enahanda. Något nytt
tillkommer aldrig, ty de pedagogiska idealen formas redan, när den
blivande läraren sitter på skolbänken och förebilderna ges från
katedern, vare sig det är läroverkets eller universitetets. När en
lärare äntligen har sin fasta anställning och eventuellt får tid
att pröva och experimentera med sina möjligheter, då har han
redan hunnit bli för gammal och van för att vilja pröva något
nytt. Medan han ännu är ung, hetsas han av sina egna och
andras kurser, av vad han måste lära sig själv och andra och
hinner aldrig ens fundera över vad han gör och hur han går
tillväga. Och därmed tycks man också hittills ha nöjt sig.
Universitet och vetenskapsmän ha inte intresserat sig nämn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
