Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8-9 - Sven Björklund: Kursverksamheten vid Stockholms Högskola och lärarutbildningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 62
SVEN BJÖRKLUND
värt för hithörande frågor. Professorerna önska helst att i lugn
och ro få syssla med vetenskapliga problem och ägna sig t. o. m.
ibland motvilligt åt den undervisning, som är dem anbefalld. Som
censorer kontrollera de visserligen att läroverkslärarna i
studentexamen ha lärt ungdomen vad universitet och högskolor fordra
i mognad för fortsatta studier. Men om de blivande lärarna
genom dessa studier verkligen bli ägnade att fylla sitt kall
intresserar dem ofta betydligt mindre. Skolorganisatoriska problem
väcker dem till diskussion, bildningsspörsmål också, men för den
utbildning, som de själva ha ansvaret för, anlägga de endast
samma normer som för den vetenskapliga forskningen.
Undantag finns naturligtvis, men få är säkerligen de professorer, som
göra klart för sig, att 80 % av deras auditorium under en
föreläsning inte hysa andra ambitioner än att bli dugliga
läroverkslärare.
Om skolan och dess representanter är inte mycket att säga.
De söka naturligtvis göra det bästa av det material, som
universitet förser dem med. Men de tycks inte heller förutsätta, att
en förändring av de blivande lärarnas utbildning säkerligen
skulle ge dem ett bättre material. De låta generation efter
generation trampa samma besvärliga vägar, som de själva fått
gå. De hålla sig i stort till sin egen värld och söka inte i onödan
kontakt med akademikerna, vare sig studenterna eller
professorerna.
Men även de studenter, som arbeta sig fram till sin filosofiska
ämbetsexamen, försumma på ett sorgligt sätt allt som
sammanhänger med deras framtida kall. Bland dem finns ännu en
tendens att betrakta studietiden som något i och för sig och ej som
en förberedelse till något, som ändock utgör studiernas mål och
mening. Många ägna sig i synnerhet åt humanistiska studier
utan att ha någon bestämd avsikt med allt pluggandet. När väl
examen är avklarad, kommer tids nog sorgen att finna ett
lämpligt yrke, resonerar man. Inte sällan blir därför lärarbanan en
snöplig reträtt, när man funnit, att det med den akademiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
