Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8-9 - Sven Björklund: Kursverksamheten vid Stockholms Högskola och lärarutbildningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 62
SVEN BJÖRKLUND
varför de råkat hamna där. Föräldraambition, en viss dragning
till fria och konstnärliga yrken, allmän sysslolöshet som lämpligen
kan utfyllas med allmänbildande och mer eller mindre nyttiga
studier och allt vad det nu är — har varit bevekelsegrunden. Det
skulle säkerligen inte skada att företa en grundlig utredning av
i synnerhet de humanistiska studierna och avsikten med desamma
för att bättre bilda sig en föreställning om vilka som numera
rekrytera läraryrket. Biskop Andrse har ju varit ofin nog att
påpeka att kvinnans ställning till de akademiska studierna
långtifrån är så klar, som man skulle vilja önska. Masskurserna i
vissa ämnen måste självfallet innebära att både den fackliga
utbildningen och den personliga daningen, som åsyftas med
akademiska studier, bli lidande och man ifrågasätter många gånger,
när man synar dessa studier i sömmarna, om inte
lärarutbildningen resolut borde skiljas från universiteten och förläggas till
seminarier med en sluten och ändamålsenligt lagd utbildning i
såväl praktiska som teoretiska ting.
Helt säkert skulle emellertid hela vår kultur bli lidande på
en sådan uppdelning och det är i själva verket inte många, som
vilja vara med om en så radikal operation. Man måste därför
acceptera förhållandena sådana de äro och försöka göra det
bästa av vad som föreligger. Självfallet kommer den
omorganisation av lärarutbildningen, som publicerats i ett betänkande,
när den väl förverkligats och man vant sig vid den nya
ordningen, innebära påtagliga lättnader. Troligtvis kan också en
enhetlig och grundlig nydaning av skolan innebära att
kommande lärargenerationer bättre fyller sina uppgifter än
nuvarande. Men där måste säkerligen också ske något annat, något
som är betydligt väsentligare än alla förbättringar av de yttre
formerna. Vad jag åsyftar är en ny, saklig och samtidigt
besjälad inställning till läraryrket, som gör att detta gör skäl för
benämningen kall. Det är oerhört svårt att försöka beskriva
ännu mindre klart definiera hur denna nya inställning skulle
vara beskaffad. Där fordras en helt annan vilja att verkligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
