Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Alf Nyman: Barn som teologer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARN SOM TEOLOGER
327
tropomorfismen, åtminstone i dess klumpigare, mera utmanande
former. Uppfostraren skall sålunda gradvis från barnets ögon
borttaga »den rumsliga slöja, som icke tillstadde det att fatta Gud
i renheten av hans andliga natur». Varken guden med
vattenkannan eller guden med rökpipan eller ens den begynnande
avvecklingsform av den fysiska antropomorfismen, som Ernst Haeckel
i »Världsgåtorna» angav som det »gasformiga ryggradsdjurets»
tankebild, kunna i längden få passera oanmärkta. Framför allt
är Clavier fiende till varje samvetsspekulation i skräck, och
därför reagerar han starkt mot den antropati, som inför barnen
framställer Gudomen som den »starke Hämnaren», den där straffar
»allt intill tredje och fjärde led». Men det som Nietzsches vän
Paul Rée benämnde Anthropomorphismus Maximus: »Gud»,
fattad som personlighet över huvud: det skall stå oantastat kvar.
Av rädsla för att det annars aldrig spricker ut en fjäril ur puppan,
hålla Clavier och hans meningsfränder i själva verket rätt väl
till godo även med den ludna, krälande larven. I varje fall lirkar
den schweiziske forskaren fram och åter på denna punkt och
förklarar: »Man får således varken förvånas eller taga anstöt av
barnets krassa antropomorfism; man har endast att förandliga
den för att därur låta det fulländade Gudsbegreppet framgå.»
Som teolog skänker han därvid i själva verket ganska rundhänt
tillbaka, vad han borttog som kunskapskritiker och psykolog. Det
ar heller icke sagt, att den »spiritualiserings»- och
raffineringsprocess, varur det »fullkomliga» gudsbegreppet efter hans
anvisningar alltså skall framgå, förlöper så friktionslöst och ger så
lättvunna, hundraprocentiga resultat, som därmed förespeglas oss
— ej ens om man skrupulöst vidtager de försiktighetsmått, Henri
Clavier påbjuder.
För denna »spiritualisering» anbefaller han sålunda
bibelläsning med visst urval och förbehåll. Bland annat ger han följande
råd: »Utan tvivel bleve det nödvändigt att besluta sig för att ur
Gamla Testamentet låta utgå åtskilliga skräckinjagande eller
alltför krasst antropomorfistiska berättelser (bien de récits terrifiants
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
