Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3-4 - Henrik Petrini: Om språkriktighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
HENRIK PETRINI
närma sig det enskilda vardagslivets talspråk» (s. 20). »Det som
skiljer en stilart från en annan är, att den ensidigt väljer vissa
ord och ratar andra, gynnar vissa uttrycksformer och undviker
andra» (s. 21). Härav följer: »Det som stämplar ett ord såsom
hörande till en viss stilart är ej dess ljudklang i och för sig, ej
heller dess betydelse, utan endast och allenast dess användning
i just denna stilart och i ingen annan» (s. 25). »Stilarterna
böra . . . omsorgsfullt hållas isär» (s. 31), dock »borde man i
den lediga prosastilen lägga sig mera vinn om korthet och logisk
klarhet».
På tal om ett närmande av de olika stilarterna till varandra
heter dä å ena sidan: »Språket behöver liksom människan både
helgdagsdräkt och vardagskläder» o å den andra: »Sålunda är
dä tvivelsutan ett socialt intresse, att talspråk och normalprosa
icke gå så starkt isär, att det för den uppväxande ungdomen blir
alltför svårt att tillägna sig båda språkformerna.»
Av citaten ser dä ut som om meningen vore den, att om den
lediga prosan bleve mer genomtänkt o mindre mångordig så vore
den i sak lika användbar som normalprosan, och att den enda
skilnaden dem emellan då bara kommer att bestå i ordvalet o
vissa grammatiska former. Granskar man nu de angivna
ordlistorna o de grammatiska formerna så värkar normalprosans
särdrag mycket förlegade, medan dä vårdade talspråket o
därmed den lediga prosan karaktäriseras av hr W. genom »den
okonstlade enkelhet, som gör framställningen lätt och behaglig
att följa såsom det omedelbara, naturliga och liksom självklara
uttrycket för en kultiverad människas tankegång» (s. 31). Men
tyvärr är denna »förfinade muntliga talekonst ... i vårt land svagt
företrädd», o varför? Jo, just därför att dä, i motsats mot vad
hr W. tycks antyda, får för liten näring av dä skrivna ordet, som
är förvrängt av den förkonstlade o förlegade normalprosan. Man
försöke bara att läsa högt ur en bok eller en tidning o samtidigt
översätta täxten till svenskt talspråk! Men vad ska då
normalprosan tjäna till? Ja, säg dä! Dä fins väl inte något annat kul-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
