Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3-4 - Henrik Petrini: Om språkriktighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
HENRIK PETRINI
Går vi sen över på den motsatta sidan så träffar vi på
kanslistilen, som hr W. visserligen säger många vackra ord om, men
som han absolut varnar för, när den vill tränga sej in i
normalprosan. Ja, han visar också opp att den har spelat ut sin roll på
dess eget område, genom att anföra K. M:ts varning för den år
1907. På den kanten bör således ingen sammanblandning med
andra stilarter ske av den anledningen att den av almänheten
utdömda kanslistilen rent av är förbjuden å högre ort.
5. Normalprosan o den lediga prosan.
Återstår bara de två stilarterna normalprosan o den lediga
prosan. Enligt historiken har normalprosan uppstått ur
kanslistilen som under tyskt o danskt inflytande har utbildats ur
latinet. Den lediga prosan däremot har sitt upphov i talspråket som
är urgammalt svenskt. De båda stilarterna har olika ordval o
olika ordformer, syntax o satsbildning, o dä är denna olikhet
som enligt hr W. bör strängt iakttagas, om man vill undvika
stilbrott. Men även här är ett stilbrott en ren omöjlighet, o dä av
dä enkla skälet att — den lediga prosan inte existerar. Än så
länge. Åtminstone har dä ännu inte utkristalliserat sej någon
stilart som konsekvent bygger på talspråket, utan man har bara
nöjt sej med att sticka in i den gamla »normalprosan» ett o
annat ord, o en o annan ordform som ansets altför »vardagliga»
för att få plats i städad skrift, ss inte, bara, stan samt avskaffan-.
det av verbens pluralformer. O att folk som följer med sin tid
undviker ett o annat ord som låter krystat o föråldrat, o som inte
användes i talspråket, är ju helt naturligt. Men, som sagt, ännu
har man inte kommit längre än till några första blygsamma
försök att skriva ren svenska istället för den latinsvenska
»normalprosan».
Av dä sagda framgår med all önskvärd tydlighet att den av
hr W. så skarpt hävdade åtskilnaden mellan »stilarterna» är en
ren chimär, o att den bör utplånas i den mån den existerar: den
vitra prosan o kanslistilen är på väg att försvinna, o den le-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
