- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Sjuttiosjätte årgången. 1940 /
167

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Albert Lilius: Om kamratlivet i skolan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM KAMRATLIVET I SKOLAN

167

sagt rörande omsorg tagit sig an en särskilt hjälpbehövande
kamrat. Gossar dra sig för att vara flickaktiga, kvinnliga och det
ligger någonting specifikt kvinnligt över en rent personligt
inriktad omvårdnad. Men gossar ha ett relativt utvecklat sinne
för samverkan i grupp. Ifall omvårdnaden om en kamrat kan fås
att framstå som en gruppangelägenhet, har någonting relativt
manligt bragts med i spelet. Det ligger dock ännu bättre till för
gossar att värna svaga kamrater än att vårda dem.

Det finnes i varje klass barn, som stå på sidan om
kamratlivet. Tyskarna kalla dem Aussenseitern. På svenska kunde man
kanske kalla dem utomstående. Inverkan på dem har inte så stor
betydelse för klassandan som inflytandet över ledarna. Men
psykologiskt sett kunna de vara utomordentligt intressanta
studieobjekt och att ge dem en handräckning kan vara mycket lönande.
Det gäller att bekämpa de mindrevärdeskänslor som i utbölingars
sinne finner god jordmån. Det skall inte förnekas, att ensamhet
och mindrevärdeskänslor mången gång kunna ha en positiv
effekt av nästan oförlikneligt värde. Jag har ägnat frågan om
barndoms- och ungdomsensamhetens inverkan på stora mäns och
kvinnors utveckling en viss uppmärksamhet och därvid mer och
mer styrkts i min uppfattning, att stora diktare, konstnärer och
tänkare nästan i regeln varit ensamma under sin uppväxttid. Jag
erinrar om stora pedagogiska tänkare: Rousseau, Pestalozzi,
Herbart, Fröbel. Utan tvivel har barndoms- och
ungdomsensamheten varit en central betingelse för deras storhet. Ensamhet
gynnar inåtvändhet, fantasiliv, spekulationslust. Ensamhet kan
betyda frihet från suggestion, kan betyda egenart,
självständighet. Ensamheten kan alstra inre spänningar, och ett tillstånd av
stark inre spänning, dock inte alltför stark, synes vara ett nästan
oeftergivligt villkor för genial produktion. Men ensamheten kan
också hämma all sund ungdomsglädje, kan framkalla
mindrevärdeskänslor, som verka nedbrytande på viljekraften eller som
egga till kraftinsatser i antisocial riktning. Orsakerna till att ett
barn inte vinner kontakt med kamrater kunna vara mångahanda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:57:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1940/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free