- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Sjuttiosjätte årgången. 1940 /
228

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8-9 - Emil Låftman: Villkorssatser i modern svenska

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

228

EMIL LÅFTMAN

blem, som jag ovan framlagt och åt vilket jag givit formen av
en fråga: »Kan man använda en irreal villkorsbisats när som
helst, under vilka omständigheter som helst?» Svaret på den
stora problemfrågan blir alltså: Nej. Och huvudproblemets
lösning har jag nyss formulerat. Jag har vågat giva en mycket
bestämd och skarp formulering åt lösningen, emedan trettio
vederhäftiga och omdömesgilla granskare omedvetet givit mig sitt
enhälliga stöd.

Problemet nr 6: — Anna gick nyss förbi och försvann bakom
hörnet.

(a) Om hon såg dig, gick hon fram och hälsade.

(b) Om hon hade sett dig, hade hon gått fram och hälsat.

Även granskarnas behandling av nr 6 ger ett utmärkt stöd åt
min ovan formulerade tes. Samtliga granskare godkänna det
irreala nr 6 b och förkasta nr 6 a. Nr 6 är ett svårt problem,
eftersom situationsbilden är så knapp. Men trots detta ger
granskarnas enhetliga språkkänsla ett mycket tydligt utslag, som icke
kan missförstås och som är värdefullt för min undersökning.
Ingen granskare har försökt ge en motivering för sitt
godkännande av det irreala nr 6 b. Jag tillåter mig därför att själv
ange orsaken till granskarnas val av nr 6 b. Situationen är
tydligen denna: Ett par vänner stodo på en gata och sågo, att Anna
passerade på något avstånd och försvann bakom närmaste hörn.
Anna avbröt icke sin promenad och gick icke fram och hälsade.
Detta iakttogo de båda vännerna, de hade sina ögons vittnesbörd
angående den saken. Här ligger verklighetsförankringen. Av
hälsningens uteblivande drager den talande den naturliga
slutsatsen, att Anna icke såg vännerna, och formulerar den irreala
satsen »Om Anna hade sett dig, hade hon gått fram och hälsat».
Att nr 6 a måste förkastas, beror på att detta nr 6 a icke är irrealt
och därför icke passar i sammanhanget.

Det synes mig vara lämpligt att nu upptaga nr 17 b till
närmare skärskådande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:57:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1940/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free