Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8-9 - Valter Fevrell: »Fackidioti», specialisering och allmänbildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»FACKIDIOTI»; SPECIALISERING OCH ALLMÄNBILDNING 259
Vid granskningen av denna liksom av andra debatter får man
nu lätt det intrycket, att var och en av debattörerna har rätt till
en viss del, men till en annan del åter orätt, det sistnämnda
genom ensidighet i uppfattningen och överdrift. Den oklarhet,
som vilar över meningsutbytet, beror mycket på, att där opereras
med icke-definierade begrepp, att där användas ord och uttryck,
som icke äro entydiga hos olika talare, ja, icke ens hos en och
samma talare i skilda sammanhang. I här ifrågavarande debatt
gäller oklarheten särskilt innebörden av ordet allmänbildning.
Man kan skilja på två slag av bildning: i) allmänbildning och
2) fackbildning. Den av dessa, vilken i skilda länder först
tillgodosetts, är fackbildningen eller, som den i detta sammanhang
kan kallas, ståndsbildningen. Först med 1807 års skolordning
kom det svenska läroverket att sätta allmänbildningen främst på
sitt program. I första hand skulle man avse en allmän
människofostran, men senare även ta sikte på förberedandet för en speciell
arbetsuppgift, d. v. s. meddela en fack- eller ståndsbildning.
Denna uppfattning blev allmänt godkänd. Det kom likväl den
dag, då man på sina håll fått liksom för mycket av
allmänbildning och allmänbildningsbegreppet blivit något delvis falskt och
omöjligt: en ytlig insikt i tidens alla, oändligt många ämnen.
Att så omfatta allt överstiger det mänskliga intellektets
kapacitet. Ingen modern människa orkar inför vetenskapens oerhörda
utveckling och oändligt rika differentiering och mångfald att
omfatta och tillägna sig allt. En amerikansk psykolog
karakteriserar också en sådan allmänbildning som numera begränsad till
vissa pedagogiska kretsar. Bör man då — fråga vi — i
fortsättningen helt släppa kravet på allmänbildning? Ingalunda, men
det blir nödvändigt att vinna klarhet över den rätta innebörden
av detta begrepp. Kunskapsstoffet har, som sagt, i våra dagar
blivit för överväldigande stort för att av en människa i sin
helhet omfattas. Det blir därför nödvändigt, att var och en för sin
räkning gör ett urval av det för honom eller henne väsentliga
och livsfrämjande och på ett begränsat område åstadkommer den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
