Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Bäfverjägarne. - 3. Hvad Pavo såg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fasta arbetare. I annat fall var förbjudet att hysa lösa
finnar. Skedde sådant, måste de betala höga böter, så höga,
att få kunde erlägga dem utan att själfva råka i betryck.
Strykfinnarna voro därför icke gärna sedda af en del af sin
egen stam, ty nöden hade ibland drifvit dem att taga med
våld hvad de icke kunde få med godo.
Visserligen voro Pekka och Pavo icke precis strykfinnar,
ty Pekka hade sin »byggnadssedel» för Bjurberg. Men sedan
han bortgifvit detta, kunde hans del i det af Örjan Kajland
brutna torpet vid Bogen icke berättiga honom att antaga
Pavo som hjälpare vid jordbruket, då de i själfva verket
ströko omkring i skogarna utan att ägna sin tid åt att bryta
mark, hvilket ju var villkoret för deras rätt att vistas i de
svenska skogarna.
Allt detta visste så väl Pekka som Pavo mycket väl,
hvarför de sågo sig väl för i de marker där de ströko fram.
Från bergtoppar sågo de, om de nalkades människor, och på
vallhjonens lock och rop hörde de tydligt, om det var finnar
eller svenskar. Tysta och uppmärksamma som dessa män
voro, kunde de således obemärkta vandra sin väg fram,
ehuru ingen af dem förut gått i denna del af landet. Man
visste, åt hvilket väderstreck man skulle gå, så togs stamhåll
från den ena bergkullen till den andra, och det var allt man
behöfde för att hitta dit man ville.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
