Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Hvad Pavo såg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja, det vattnet är ej litet det. Vill du stanna här,
Pekka, skall jag gå fram och se.»
»Gör så.»
»Undrar hvad Pavo gör så länge,» sade Pekka till Rakki,
med hvilken han ibland brukade samtala. Rakki lyssnade
och viftade med svansen. »Ah!» sade Pekka. I detsamma
visade sig Pavo.
»Jag har funnit det.»
»Hvad?»
»Stället som du önskade vi skulle finna. Kom!»
Med en ovanlig ifver skyndade Pavo förut. Snart stannade
han på en kal klippspets och utsträckte handen.
»Se, Pekka!»
Djupt ned vid klippans fot frambrusade en mäktig
ström med ett döfvande dån. Vattnet föll från klippa till
klippa i skummande brus så långt ögat nådde både mot
norr och söder. Och midt emot dem reste sig på kort
afstånd en lodrät klippa, på toppen bevuxen med ofantliga,
knotiga furor, liksom här och hvar på de branta sluttningar,
där så pass stor jordsmula fanns att furorna kunnat fästa
sin rot mellan klippa och sten. Många sträckte sina knotiga
grenar ut mot vattnet, men många hade ock under tidernas
lopp vuxit upp, lefvat och fallit, och deras stammar lågo
nu i ett oredigt kaos på marken eller hängde ut öfver
klipporna, där äfven grästufvor, ljung och annat kratt lefde
ett tynande lif. Det hela var en storartad bild af en
urnordisk vildmark.
Pekka och Pavo stodo länge och betraktade naturens
storverk. Anblicken af denna vilda skönhet gjorde ett
mäktigt intryck äfven på dessa med våra vildmarker så
förtrogna män.
»Pekka, har du sett maken till detta?»
»Nej, Pavo.»
»Hvad vildt och fisk här skall finnas!»
»Jag tror som du, Pavo. Vi vilja stanna här i marken
några dagar för att undersöka både det ena och det andra.
Men först skola vi se, om någon slagit sig ned här i
närheten af älfven. Vi ha tiden för oss. Dagen är icke långt
liden. Följ älfven mot söder, går jag mot norr, och så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
