Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. På skidorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nu skall du ej behöfva frysa under färden, Gretti,»
och därmed lyfte han henne upp på kälken och satte henne
därpå. Pavo slog en vidja om hennes lif och band så fast
henne.
»Nu tappa vi dig icke,» sade han helt förnöjd, »om det
ock kommer att stjälpa en och annan gång.»
Gretti var finnbarn. Hon insåg strax det kloka i denna
anordning och fann sig uti att bli fastbunden vid kälken.
»Nu pröfva vi vår utrustning riktigt, Gretti,» sade Pekka,
och så lyfte de ut kälkarna, spände på sina skidor, fattade
uti dragvidja och styrstång, och så bar det af öfver älfven
och mot väster. Pekka rände före med sin kälke, och
därefter kom Pavo med Gretti på sin.
Den som icke försökt gå på skidor och draga efter sig
en lastad kälke kan näppeligen göra sig ett begrepp om,
hur arbetsamt och besvärligt det är att sålunda färdas genom
skogarna. Det är ej nog med själfva arbetet: man måste
ägna all uppmärksamhet åt markens egendomligheter, gå
omkring stupande bergkullar, och då man löper utför backar
parera för större stenar, liggande träd och djupare hål.
Rörelserna måste utföras blixtsnabbt och ändå — ja, ändå
ligger man där djupt nere i snön, stundom med kälken öfver
sig. Man arbetar öfvermänskligt för att i hast komma upp,
skaka snön af sig, sätta skidor och don i ordning och så
försöka igen.
Vid en sådan färd blir man snart varm, och svetten
fäster kläderna snart vid kroppen, snön man fått på sig
smälter så småningom, och så är man nästan genomvåt. Så
träffar man en ändlös myr eller mosse, ett långsluttande
fjäll, där blåsten ligger emot hårdt, och en isande kyla kännes.
Då börja kläderna stelna, och snart har man utanpå dem
en tjock isskorpa, som ej obetydligt hindrar rörelsen.
Allt detta kände våra skogsströfvare, men de gingo
likafullt ifrigt framåt, tills dagsljuset började aftaga. Då
stannade Pekka i en liten dal, där en bäck sorlade och
träden växte höga.
»Nog för i dag, Pavo! Hur är med dig, Gretti?»
Gretti svarade icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
