Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 33. Rätt på målet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Innan dess,» sade Ram, »skola Pekka och Pavo gå
med mig. Ni skall se mitt gömsle. De andra veta det
förut.»
Och så förde han dem upp på en liten kulle, på hvars
topp en egendomligt formad sten låg, till hälften gömd i
jorden.
»Den där stenen kan lyftas upp,» sade han, »och där
finner ni något som ni kunna göra eder nytta med, om ni
framdeles skulle behöfva något ni ej kunna skaffa eder
själfva. Nu veten I detta, ifall jag skulle bli borta. Hvad
som är i kojan lägga vi upp i staburen, och sedan gå vi.»
Snart var kojan utrymd och dörren stängd.
»Styr rätt på er koja nu, så vi bli af med det vi ha
i våra kuntar,» sade Piggen då skaran tågade af.
»Skall ske,» svarade Pekka och tog ledningen.
Med skäl kan man förvånas öfver finnarnas och
skogsbornas förmåga att hitta genom skogarna till platser de
föga eller alls icke kände till. Och däruti torde våra
förfäder stått före oss, ehuru i våra dagar hundratals finnar
och värmländingar begifva sig af från Värmland genom
Dalarne och uppåt Norrland, ofta nog vandrande på obanade
skogsstigar, där de aldrig förr satt foten, men rätt till den
bestämda platsen komma de. Tid och afstånd göra de ej
synnerligt afseende på; de se endast målet, och de uppnå det.
Då Piggen sade: »styr rätt på kojan!» var hans mening
tvåfaldig: först och främst att gå kortaste vägen dit, och
för det andra att icke söka träffa de i närheten af deras
stråt boende finnarna. Detta ville Munter och han göra på
hemvägen, de andra under sina spaningar. Nu var målet,
den omnämnda kojan vid Dalälfven, hufvudsak. Detta visste
Pekka utan att man behöfde orda därom, och han rättade
sig därefter.
Har skogsbon ingen bestämd tid då han skall nå ett
aflägset mål, anstränger han sig icke, ty han vet, att saker
kunna förekomma i ödemarken hvartill han behöfver hela
sin kraft och fyndighet, och till denna förlitar han sig utan
betänkande. Han synes från tidiga år vara medveten om
att i en uttröttad och öfveransträngd kropp bor en likadan
själ. Snabbhet i uppfattningen, »kraft i arm och mod i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
