Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 33. Rätt på målet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
barm» äro hvad skogsbon och framför allt jägaren behöfver
och lägger sig vinn om att utveckla. Lokalsinnet synes
vara dem gifvet vid födseln.
Att Pekka, som hela sin tid lefvat i vildmarken, ägde
dessa egenskaper starkt utvecklade, ha vi af föregående sett.
Och nu begagnade han dem för att föra sitt sällskap så rätt
på målet som möjligt, därvid på ett för dem märkbart sätt
undvikande oländig mark, såsom mossar och hindrande vatten.
Också sade Munter en dag då de hvilade på en hög ås med
vidsträckt utsikt:
»Mig synes, Pekka, som skulle du gått i denna mark
förr. Af bergen vi tågat förbi synes mig som vår kosa
skulle gått alldeles rakt.»
»Ja, Munter, bergen äro våra hållpunkter, det vet du
nog. Hade vi ej dem att rätta oss efter, kunde vi ej hitta
så bra som vi göra.»
Ehuru våra vandrare icke ansträngde sig särdeles, gick
dock deras vandring icke sakta. De voro ihärdiga och sölade
icke vid sina raster, ej heller rastade de ofta. Jakten
hindrade dem ej heller, ty då skogsfolket vandrar till ett
bestämdt mål låta de jaktlusten, äfven om tillfällen därtill
gifvas, icke taga öfverhanden: de vilja icke belasta sig med
byte som de icke nödigt behöfva.
Då finnarna en dag rastade hade de slagit sig ned vid
en klar källa, vid foten af en bergshöjd. Då Pavo druckit
sade han till Pekka:
»Nu ha vi icke långt fram; det kännes på vattnet och
synes på skogen. Den börjar bli knotig och kortväxt, och
barken är tjock.»
»Jag har sett det, Pavo, och går du nu upp på höjden
här, kan du nog se berget vid den vilda forsen där vi hade
så präktig lägerplats och kalasade på björnfläsk och öring.»
Pavo skyndade upp på berget och var snart åter.
»Du har rätt, Pekka; jag har sett och känt igen berget;
men jag har sett mera: två rökar mot nordost!»
»Äro de långt borta?»
»Ja, Pekka, en dagsled.»
»Då få de vara för denna gång.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
