Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 36. Ram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därmed stakade han sig i land och sysslade så med sitt
nät och sin rika fångst.
Då ett par dagar förgått sade han till hunden, att det
vore bäst de gåfve sig ut åt skogen. Hit skulle ingen
komma, vakt vore alldeles onödig, och komme någon och
brände kojan, vore skadan måttlig. Här vore dagarna långa.
Så gömde han undan sina saker, tog sin yxa och bössa och
hvisslade på hunden.
»Vi göra en tur till svenskarna,» sade han. »Det kan
vara bra att veta, hur långt vi ha till grannarna. Pavo
sade, att sådana funnes utmed älfven både mot norr och
söder; jag går åt norr.»
Efter detta beslut skar han af en liten buske en bit af
toppen, klöf den ett stycke och satte en liten sticka i sprickan.
Stickan pekade mot norr och hade sex streck på ena sidan.
Det betydde, att han gått åt norr och skulle vara åter inom
sex dagar. Det var Rams och många andra finnars sätt att
skrifva bref.[1] Då Ram så gått en bit påträffade han det
bäfversamhälle Pekka och Pavo skattat hösten förut. Och
genast vaknade hans jaktlust, men då han närmare betänkte
saken beslöt han fortsätta sin marsch.
Han påträffade efter ett par dagar de svenskar eller
norrmän som Pavo förlidet år besökt. Van att vistas bland
andra människor, hade Ram icke svårt för att umgås med
dem. Då han nämnde, att han varit i krig och sett kungen,
blefvo de nyfikna, och han måste berätta en hel del
händelser för dem, och då han omtalade den store konungens
bedrifter, sade de sig icke tro, att han varit deras konung;
de vore norrmän, de. Längre trifdes Ram ej hos dem, utan
begaf sig snart bort igen.
Sorglös vandrade han en dag utmed en större mosse
då hunden spetsade öronen, reste håret öfver skuldror och
rygg och lät höra en dof morrning. Ram var redan på sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
