Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 36. Ram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vakt och hade bössan i ordning. Ett sakta utstött: »Hets!»
och hunden rusade till ett närbeläget snår, där hans häftiga
skall förkunnade, att han påträffat något villebråd. Ram
nalkades stället långsamt och försiktigt, men därpå gick han
raskare, ty han hade förnummit ljudet af en människoröst.
Det var någon som försvarade sig mot hunden, och då rösten
förrådde en kvinna, visade Ram sig genast.
Ett rop, och hunden var genast vid hans sida; ännu ett
par ord lugnade och tystade honom.
Hvad Ram nu såg kom honom, så gammal krigare han
än var, att vika ett steg tillbaka, ty där stod en kvinna,
med hängande, hoptofvadt hår, vilda, hotfulla blickar och
en dräkt af smuts och trasor. Anblicken af kvinnan gjorde
Ram några ögonblick försagd, men han hämtade sig snart
och hälsade henne med ett vänligt: »God dag!» Utan
att svara lyfte kvinnan hotfullt upp en trädgren och hötte
åt Ram, hvarpå hon genast tog till flykten. Ram hade ingen
svårighet att följa henne, och snart stannade hon. Hon
syntes utmattad, bröstet häfdes, och andedräkten hördes
rosslande.
»Var icke rädd!» sade Ram. »Jag vill dig intet ondt.»
»Kom ej hit! skrek hon; »jag känner nog igen dig.»
Kvinnan tilltalade Ram på finska.
»Ah, gör du det,» sade han på samma språk. »Då är
du icke rädd längre. Hur har du kommit hit?»
Vid Rams ord stod kvinnan en stund och stirrade på
honom, därpå började hon storgråta och kastade sig på
marken, där hon vred sig likt en mask.
Ram satte sig tills hon något lugnat sig. Då öppnade
han sin näfverkunt och upptog en läffsa jämte ett par stekta
fiskar.
»Ät litet!» sade han vänligt och räckte henne maten;
»du blir lugnare sedan.»
Med ett häftigt tag ryckte hon maten till sig, och om
några ögonblick hade hon slukat den.
»Sätt dig ned, skola vi hvila och samtala. Bor du långt
härifrån?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
