Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 38. Fiskrarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Å ja, nog vågar jag det, ty det har händt förut.»
»Vill du göra så, Hans?»
»Ja, men komma de hem i morgon, så får jag stryk.»
»De skola icke komma, Hans.»
Hans såg ut som han ej begrepe, hvarför karlarne icke
skulle komma hem, men svarade icke, utan aflägsnade sig
då hans pipa var utrökt.
Knappt var han dold af buskarna förr än våra tre män
följde honom. Hans fann strax röfrarnes lägereld, där han
varit flera gånger. Då de fingo se honom började de bannas
för att han kom så sent. Han skulle genast återvända
med fisken de fångat, och rappa sig skulle han, eljes skulle
de lära honom att ... o. s. v.
Fisken kastades vårdslöst i Hans’ näfverkunt, och så
tillsades han att laga sig hem till »borgen».
Hela detta samtal hade bevittnats af Pekka och hans
kamrater.
»Jag är led vid det här lifvet,» sade den ene af
karlarne. Det är bra under sommaren, men snart ha vi vinter,
och då får Vargen vara utan mig. Jag tänker ej tjäna
honom längre, det skall han få veta då jag kommer hem.»
»Ja,» svarade den andre, »det är nog tid för oss att
komma härifrån. Vargen begick en dumhet då han och
Småländingen togo med sig säterjäntorna, ty nu kan han
lita på att bönderna äro ursinniga, och hvar vi nu visa oss
skola de vara på sin vakt, och det blir ej godt att bärga
sig här längre.»
»Jag är ock betänkt på att gifva mig hädan, om det så
vore strax, blott man hade sina don här. Men tager jag
dem med och går, så får jag nog en kula i ryggen innan
jag kommer långt.»
Härpå svarade den andre ingenting. Först efter en
lång stund sade han, att Vargen nog icke skulle låta dem
gå. Det vore bäst de stannade, men led vore han vid sällskapet
och vistelsen här i skogen och önskade sig långt bort.
»Jag med,» sade den andre, »ty skulle bönderna lyckas
utspana vårt tillhåll, vore det snart slut med oss.»
»Därför är ingen fara, och göra de det, så icke lära de
komma åt oss så lätt. Proviant och ammunition ha vi, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
