Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 49. Vid Eda skans.
- 50. Korpen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allvarligare anfall på skansen hade icke ägt rum, men små flockar
af fiender trängde allt emellanåt genom skogarna och in
öfver gränsen, och så slogs man med större eller mindre
framgång. På samma sätt gick det till längre mot norr.
Danskarna hade inträngt genom Östmark, men blifvit slagna
af Fryksdalingarna. Som nämdt är, hade de äfven inträngt
i Dalby, men strax återvändt.
50. Korpen.
Så hade tiden gått, sommaren var förbi, och af
krigsrykten hördes föga. Skörden var bärgad, och finnarna hade
nu återupptagit jakten på småvildt. Man lefde gladt och
fridfullt i pörtet vid Kymensjön. Dagarna blefvo allt kortare
och mörkare, storm och regn aflöste de vackra
septemberdagarna, och männen höllo sig hemma vid.
Då kom en dag en ensam roddare öfver sjön och styrde
bort till Anttis. Det var Grills’ för detta dräng. Han hade
hälsningar från Vappu, att Pekka skulle följa honom till
Grillstorpet. Vappu vore sjuk, sjukare än hon själf trodde,
hade Heyki sagt till drängen; det vore nog väl, om Pekka
ville göra henne till viljes och komma.
Pekka var genast redo, och till Pavo sade han: »Följ!»
Några timmar därefter voro de vid Grillstorpet. Heyki
Nerkelan träffade de ute. Han syntes kry efter sin sjukdom
förra sommaren, men var sorgsen.
»Bra du kom, Pekka! Vappu tog nog knäcken i
böndernas badstuga. Hon kommer icke mer upp på sina ben.
Stanna hos mig, Pavo!» tillade han; »bäst Pekka går
ensam in.»
Sedan Pekkas ögon blifvit vanda vid mörkret inne i
det skumma pörtet såg han Vappu ligga till sängs i dess
mörkaste vrå. Hon syntes icke ha varseblifvit Pekkas
inträde, ty hon låg fortfarande tyst och stilla. Heykis hustru,
som äfven var tillstädes, sade heller ingenting, utan blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 15:00:25 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/pekkahus/0261.html
