Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 50. Korpen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nickade åt Pekka, hvarför denne satte sig på bänken, i
afvaktan på att Vappu skulle vakna.
Knappt hade han satt sig ned förr än Vappu sade:
»Kom och sätt dig här hos mig, Pekka! Du var snäll
som kom. Jag trodde knappast du skulle komma så snart.»
Pekka gick fram och satte sig bredvid hennes säng, och
nu såg han, hur tärd och affallen Vappu var.
»Du ser på mig, Pekka, och knappast känner du väl
igen mig. Jag har aldrig varit riktigt frisk sedan min
hemkomst från min resa till hembygden, och man kan ej undra
därpå efter den pina de svenska bönderna läto mig undergå.
Karna, hvar är Gretti och pigan min?»
»Gretti är återkommen från skogen, dit hon och pigan
varit; nu sitter hon och talar med Pavo därute vid källan.»
»Ropa in dem, och laga att ni alla få eder något att
äta; jag vill sedan tala med Pekka.»
Därute hven stormen och förde massor af de gula lofven
ut öfver all mark, under det regnet piskade pörtets väggar
och tak. Men därinne var ljust och gladt under det
männen åto och Gretti pratade med sin vän Pavo.
»Nu kunna ni gå ut i kokhuset,» sade Vappu sedan
måltiden var intagen, »alla utom Pekka. Sätt dig nära vid
mig, Pekka, och fyll skålen med vatten; jag törstar.»
Då Pekka satt sig och lämnat Vappu den fyllda skålen,
började hon:
»Långt bort mot öster, vid vårt hemlands gräns, mellan
sjöarna låg min faders gård. Den var större och vackrare
än våra grannars, och min fader var den förmögnaste
bonden i vår bygd, liksom den mest ansedde. En sägen gick,
att den gården aldrig kunde brinna, och att, oaktadt fienden
många gånger härjat och bränt i trakten, han aldrig ens
försökt bränna den, ty den skyddades af hemliga makter.
Elaka människor sade, att våra förfäder förstått ställa sig
så med våra fiender, att de allt jämt skonade både dem och
gården. Andra däremot sade, att den äldste i släkten alltid
kom i besittning af kunskaper så stora, att de förmådde
skydda hela släkten och så många därtill de ville, men också
skada och förgöra hvilken de ville.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
