Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 50. Korpen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för god. ’Jag skall gå med dig,’ sade hon och hämtade en
sämre fäll och något annat skynke. Då vi pysslat om
fölungen och rullat om honom fällarna upphörde han att
skälfva, och jag satte mig att vakta honom. Under tiden
kommo grannflickorna till mig och med dem Fabian. Han
blef genast intresserad och lofvade hjälpa mig att göra en
inhägnad och bygga ett hus, där fölungen skulle få det fint.
Sedan skulle han rida in den åt mig, och då hans pappa
kom hem och han fick häst, skulle vi följas åt och rida ut
på världen och se oss omkring. A hvad det skulle bli
roligt!
Emot min fars förmodan växte fölungen till, och den
dagen han stod på sina ben och drack mjölk ur de fat vi
buro till honom var en af de gladaste i mitt lif. Ingen
häst har väl vårdats bättre än Korpen, som vi kallade
honom, ty svart var han, glänsande svart. Endast en liten
hvit stjärna prydde hans panna, och detta sade faster var
ett öfvermåttan godt tecken. Då vi sedan vid sommarens
slut togo Korpen med hem och visade honom för far,
tyckte han jag gjort rätt som bedt för Korpens lif, och
äfven han förutspådde, att jag skulle få glädje af min
skyddsling.
Så förflöto ett par år, och under den tiden var Fabian
dagligen hos oss och såg till Korpen. Hans far, baronen,
hade en gång varit hemma på några dagar, och efter den
tiden blef annorlunda i granngården. Fänriken byggde,
reparerade och rustade upp gården. Fabian hade fått en
egen häst, och på den red han hvar dag. Flickorna hade
fått en guvernant och kommo mera sällan till mig, ehuru
jag jämt var hos dem då de hade fritider. Hur det gått
till att jag lärt mig förstå och tala svenska, vet jag icke,
men sedan baronen sist var hemma och guvernanten kom i
granngården talades där intet annat språk. Hemma hos oss
däremot talade så väl flickorna som Fabian icke annat än vårt
finska språk. Fabian hade ridit in Korpen, och nu gick han
mycket bra och ståtligt under sadeln. Så bad han mig en
dag försöka rida. Jag hade växt upp och blifvit stora flickan,,
så nog borde jag kunna hålla mig kvar på hästryggen,
trodde han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
