Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 50. Korpen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I mitt sinne log jag åt Fabians fruktan att jag skulle
falla af eller icke kunna hålla mig kvar i sadeln, ty
hundratals gånger hade jag pröfvat på att rida våra hästar då de
skulle släppas i vall på aflägsnare ängar eller åkerlappar,
och Korpen hade jag i smyg ridit otaliga gånger. Likafullt
prutade jag emot och sade mig icke våga, men då gjorde
faster slag i saken och tillsade Grills att taga fram och
putsa upp min kyrksadel. Någon gång i tiden skulle väl
äfven jag blifva brud och kunna rida till kyrkan.
Ack, Pekka, den sommaren var en lycklig tid för
Vappu, ty Fabian och jag voro jämt tillhopa, och på våra
raska hästar ströfvade vi långt bort i markerna och sågo
nya trakter. Far skakade sitt allvarliga hufvud, men faster
sade: ’Låt dem hållas!’ Så kom vintern. Det blef slut
med våra färder. I stället gick jag till prästen i sällskap
med fröknarna och andra jämnåriga flickor. Och så led
det mot vinterns slut, då vi en natt väcktes af stoj och
hästtramp. Man bultade på, och då far såg ut var hela
gården full af krigsfolk. Vid dörren stod min bror Onni,
som icke varit hemma på många år. Nu blef glädje och
lif så väl hos oss som i granngården, ty baronen med sin
fana, där min bror nu stigit till fänrik, var hemkommen för
att hvila ut till våren.
Hade sommaren varit för mig en glädjetid, blef denna
vårvinter det i ännu högre grad, ty nästan hela baronens
krigarflock utgjordes af släktingar och hemfödda män, som
nu togo sin hvilotid i akt, så väl befäl som manskap. Man
kunde icke påfinna ett nöje som ej försöktes. Det var en
festtid för hela orten. Visserligen sågo far och faster ibland
allvarsamma ut, ty i huset fanns ej fläck, ej vrå, där icke
någon soldat hvilade under natten, och den ena kon efter
den andra lades på slaktbänken. Men det fick då gå, ty
dels betalade kungen, och dels hade min bror hemfört
åtskilligt som borde räcka långt utöfver hvad far gaf ut.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
