Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 52. Löst gåta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarför jag lämnat mitt hem, och hur jag tillbragt mitt lif. Han
blef rörd och sade, att om han anat att jag höll Fabian
kär, skulle han aldrig yrkat på någon förbindelse oss emellan.
Då kunde jag icke annat än förlåta honom och beklaga
oss båda.
Så berättade han mig, hur min far och min yngre bror
i all stillhet gått hädan, hur Onni dödt i fångenskap, hur
Fabian förlorat sin hustru, och hur han, sjuk af sina sår,
tynade af. Då han en gång besökt sitt barndomshem hade
han forskat efter mig, och då han sedan lämnade gården
gaf han den till mig, ifall jag, som han fullt och fast trodde,
skulle återvända till hemorten. Gården skulle af fänriken
fortfarande bebos och skötas för min räkning och inkomsten
däraf förvaras. Slutligen omtalade han, att Fabian förliden
sommar aflidit.
Fänriken hade gjort en resa till Sverige enkom för att
söka mig, men ej kunnat utspana något mer än att Grills
sagt det vi skulle begifva oss till urskogarna i Värmland.
På grund af denna underrättelse hade han sändt en afskrift
af gåfvobrefvet med Bertil Haakasett. Nu gladde han sig
åt min återkomst och ville lämna gården till mig.
Till mig! Jag bo och lefva i Fabians barndomshem
utan honom! Nej! Jag ryste vid denna tanke, ty numera
var jag behärskad af mina minnen, så väl de sorgliga som de
glada. Jag ville dock icke säga fänriken det, utan bad
honom låta allt vara som det var tills jag återkomme från
Sverige, dit jag måste återvända.
Så snart Heyki och jag kände oss uthvilade företogo
vi återfärden, och då fänriken lämnat mig en hel del pengar,
åkte vi tillbaka till hafvet och voro där redan innan detta
var isfritt. Vi fingo därför vänta och hvila någon tid innan
vi fingo lägenhet till Sverige, där vi återtogo fotvandringen.
Hvad som därunder inträffade, vet du. Att du och Pavo
räddade mig från en kvalfull död, har jag tusen gånger i
mitt hjärta tackat eder för; men mitt lif räddade ni icke.
Jag har sedan dess aldrig haft en plågfri dag, och nu, Pekka,
har jag icke långt kvar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
