- Project Runeberg -  Våra Pennfäktare : Lefnads- och karaktärsteckningar /
7

(1897) [MARC] Author: Ernst Skarstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

man vet, hur beroende de äro af sina
kunders nycker — utan genom att rent af
fälla välvilliga omdömen derom. I
Chicago-Bladet hade en pastor fått in ett
kväde, om hvars beskaffenhet följande
korta utdrag kan gifva ett begrepp:

        “Hur Kain skär tänder,
        Mot Abel sig vänder
Med giftigt mordvapen till döds honom slå.
        När Kains afkomma
        Förföljde de fromma,
Blef Noak bevarad i arken ändå.”


Detta förklarades af Chicago-Bladets
redaktion vara “en trosfrisk sång.”
Visserligen fordras det en ovanlig grad af
trosfriskhet för att kunna inbilla sig, att slikt
ordsvammel är någon sång alls, men detta
var antagligen icke hvad tidningen
åsyftade med sin komplimang. Inom prosans
område förhåller det sig på samma sätt.
Det finnes personer, som göra anspråk på
att kallas tidningsmän, hvilka kläcka ur
sig de mest meningslösa fraser. Så skref
t. ex. nyligen en på tal om, att
veteranerna från inbördeskriget skulle registrera
sig: “Ingen af dem borde förfela att
efterkomma denna begäran, enär att på
ett så sätt kunna inga fullständiga rullar
af de gamla patrioterna ej utfärdas.” En
annan talade i sin tidning om, att “ett
och annat barnaansigte smög sig på tå till
fönstret, för att se hvem som gick förbi,”
samt berättade om en person, att han
“derefter ej blir synlig förr än han är så
långt derifrån, att man ej kan se honom.”
Många dylika exempel på gränslös
tankeförvirring, och bedröflig
språkbehandling skulle kunna anföras, men det sagda
må vara nog, för att visa, att icke alla
våra skribenter bidragit att höja vår
literatur, och att jag följaktligen varit fullt
berättigad att utesluta somliga.

Det är i alla fall ett oväntadt stort
antal, som kommer under behandling.
Många skola säkerligen bli förvånade
öfver att finna, att vi ha så många
dugande pennor bland oss, och samtidigt
undra öfver, att bokmarknaden är så
jemförelsevis fattig på
svensk-amerikanska originalverk. Den sistnämda
omständigheten är emellertid lätt
förklarlig, då man vet, hur föga läslystet
det svensk-amerikanska folket är, och hur
ringa intresset i allmänhet är för
literatur och konst. Den der farmaren i
Washington, hvilken för några år sedan,
då jag försökte sälja honom en bok,
rent ut förklarade, att han hellre
använde sina pengar på att köpa kreatur,
som betalte ränta på kapitalet, än
böcker, som ej gåfvo en enda cent i
afkastning, har tyvärr alltför många likar
bland den svensk-amerikanska
befolkningen. Tidningar läsas dock någorlunda
allmänt, ehuru vi utan tvifvel ha alltför
många af den varan i förhållande till
det verkliga behofvet, — under alla
omständigheter många flera, än som kunna
bära sig. Elmblad skref redan på sin
tid:

“Tidningar växa ur jorden som svamp,
Journalistiken är samhällets kramp.”


Tillvaron af alla dessa tidningar
bevisar dock äfven tillvaron af män, som
vårda och befrämja literaturen, och detta
är ju alltid hugnesamt, äfven om många
af dem få slita ondt och lida brist, för
det de födts med håg och anlag för att
plita och skrifva och icke erhållit
utbildning för någon mera lönande
sysselsättning.

Till alla dem, som genom insändande
af biografiska eller andra meddelanden
visat sitt intresse för mitt företag,
frambär jag härmed min hjertliga
tacksägelse. Ett särskildt tack vill jag egna
pastorerna dr C. A. Swenson och
Abrahamson, advokaten O. N. Nelson,
redaktörerna C. F. Peterson, Ingvall,
Wicklund och O. A. Linder samt tidningen
Hemlandet, dels för anskaffande af rätt
många af de porträtt, som pryda boken,
dels för de upplysningar, jag kunnat
hemta från af dem skrifna uppsatser
eller böcker, såsom Linders 1891 i Nya
Verlden offentliggjorda värdefulla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 18 11:51:37 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pennfaktar/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free