Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografiskt Lexikon och poetiskt album - Johan Gustaf Runesköld Banér (Adehom Dyretiw, Mickel Galtensvans)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
20-nade och jag på grund deraf kom efter
med mitt arbete, derför erhöll
påpelsning af förmannen, klådde denne och
började en strejk, hvarför jag
arresterades, blef utskälld af Hemlandet — och
tvangs försvara mig.” Sitt första tid
ningsbref skref han till Rockfords
Allehanda; hans första poem var infördt i
Sv. Tribunen. Sedan dess har han med
hardt när otaliga pennalster i bunden
och obunden form bidragit till en mängd
tidningar, såsom Rockfords-Posten, Sv.
Veckobladet, Sv. Folk. Tidning,
Vestkusten, Sv. Am. Posten och andra.
Från dec. 1889 tillhörde han under
några månader Sv. Romanbladets i
Minneapolis redaktion och var under våren
1892 redaktör för Frihet i Ashland, Wis.
Om Banérs författarskap ha många
meningar gjort sig gällande. Bland alla
våra skribenter fins knappt någon, som
“blifvit utsatt för en sådan in på lifvet
gående kritik, så mycket grymt hån och
gyckel som han,” anmärker Linder i sin
artikel om sv.-am. pseudonymer och
tillägger: “Det har inte hjelpt, det har
varit som vatten på gåsen. Han har
arbetat sig upp under tiden, bland ett
regn af pilar figurligt taladt, och vill
man var rättvis, måste ovilkorligen
medges, att ett godt gry förefinnes hos
Banér. Det kan inte förnekas, att mellan
dessa bombastiska fraser och uppstyltade
metaforer, som han använder, ligga
tankar, som ingen behöfde skämmas för.
Hans humor är ibland t. o. m. kvick,
men lider af urskiljningsbrist och lös
komposition.” En
bedömare,
red. Lannes, anser att Banér “besitter
onekligen snille, men af det slag, som
saknar förmåga af utveckling.
Snilleblixtar ha understundom glänst fram
från honom, öfver hvilka man haft skäl
att förvånas, men å andra sidan har han
mer än en gång fått pneril spaltfyllnad
publicerad.” Red. af tidningen
Blokadbrytaren skref 1891 om Banér, att han
“vunnit ett namn såsom vår
spirituellaste och originellaste kåsör. Hans
sångannan
mö är egendomlig, än vek och
smäktande, än brusande och stormande; han
kallas asabarden och vikingaskalden:
namnet tecknar mannen. Hans humor
är humor: en sorg i rosenrödt.” Bland
öfriga, som uttalat sig berömmande om
hans diktning, befinner sig äfven Ninian
Wærner, hvars smickrande ord dock af
flera kolleger upptogos som satir.
“Baners verser,” skref han, “andas stundom
den ljufvaste och mest himlaburna lyriska
poesi, under det att de vid andra
tillfällen äro helt och hållet episka,
klingande af malm och genljudande af en
kämpakraft, som är så väldig, att håren
ovilkorligen resa sig på våra s. k.
hufvuden.” Det sistnämda uttrycket må
låta komiskt i en kritik, men det är
träffande. Banér lägger an på att vara
martialisk. Ett af hans bref till denna
boks utgifvare inledes med följande ord:
“Tulehimlens, Tulesjöarnes och
norrskensflammornas färger ha gjort, att
vikinglynnet kanske allt för ofta gör sig
förnummet i mina handlingar, mitt tal,
min skrift; men jag förnimmer ock den
verkliga välviljan och saluterar den.”
I ett af sina poem kväder han:
“Mana dunderljud, luta, ur svallande
barm,
Slå med kraft dina strängar af stål!
Lycklig är jag blott då du kan frammana
larm,
Kanonader och stormlika vrål.”
Öfverallt i hans skrifter spåras denna
benägenhet att använda bombastiska
uttryck, svulstiga fraser, som ibland kunna
vara lyckade nog, men understundom
slå öfver i det befängda. Eller hvad
säges om följande:
“Polareldens muspelflammor glödde i
Jerfsöfjällets hjelmplym. Stjernarméns
defileringsfält, gudaoceanen, garnerade
sitt stål med ejderdunslätta silfvermoln.
Ljusne elf mantlade sin smaragdsådda
barm med decembers ismantel.”
Författaren tillägger sjelf: “Detta är
asabardsspråk, förstås.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
