Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografiskt Lexikon och poetiskt album - August Hjalmar Edgren - J. A. Edgren, Ph. D.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
-43
Att den, som skuldlös bad om bröd,
Förtärs af kvalfull hungersnöd,
Att helgon slås af bödelstålet,
Och att martyrer dö på bålet?
Men finnes det en Gud likväl,
Ho fattar då hans skaparsjäl?
Förstår väl snigeln, der han krälar,
Den eld, som menskans bröst besjälar?
Kan markens blomma väl förstå
Den sol, som värmer från det blå?
Kan jag oändligheten fatta
Och dock åt ändligheten skatta?
O, är ej allt en illusion
Och tanken blott en vibration
Af blodets våg, när varm hon sväller
Igenom hjernans gråa celler?’’-
Ja, forska fri — med allvar blott!-
Fördenskull tanken vingar fått,
Och bättre långt en ärlig tvekan
Än tanklös tro, än blind förnekan.
Begär förmäten ej likväl,
Att för din töckenhöljda själ
Hvar gåta, ännu obesvarad,
Skall stå med ens i ljus förklarad;
Att med din tankes kraft du må
All forsknings drömda höjdpunkt nå
Och skåda evighetens under
I klarnad synvidd derinunder.
Begränsa dig att bygga nöjd
På muren upp mot denna höjd.
Eoners möda skall måhända
Vårt uppåt-trängande fullända.
Kan blomman ej den sol förstå,
Som värmer henne från det blå,
Med trängtan dock sin kalk hon vänder
Mot källan, hvilken ljuset sänder.
Dessa verser borde en hvar ha för
ögonen, som frestas att förhäfva sig i sin
tanke, att menniskoanden kan “pejla
evighetens djup.” Skalden erkänner
menniskans litenhet gent emot verldsstyrelsen.
Edgren är också, trots sin lärdom, en
anspråkslös personlighet, om man får tro
den skildring af ett besök i hans hem,
som J. A. Enander i aug. 1895 införde i
Svenska Journalen, och hvari det bland
annat heter: “Hvad som på besökaren
gjorde det djupaste och varaktigaste
intrycket, var den lärdes anspråkslösa
personlighet och hans äkta svenska
sinnelag, för hvilket allt yttre sken utan inre
verklighet är en styggelse.” .”
Fosterlandskärleken är också ett framträdande
drag i Edgrens dikter. I poemet
“Utvandringen” bestraffar han dem, som
sjelfbelåtet klandra dem, som lemna
fosterjorden, och frågar:
Är du så viss, att du kan väga rätt
Hvar hemlig orsak, att du ens kan ana
De dolda krafter, som på tusen sätt
Till folkens flyttning öfver hafven mana?
Är den ändå ej all din aktning värd,
Den arma hop, som med sin mödas gärd,
Med viljekraft och mannamod och heder,
I vesterns fjerran land, i allvarsam,
I väldig kamp och täflan, dock bereder
Det svenska namnet aktning, men ej
skam?
Ty det är guld, om än bland slagg och
sand,
Som strömmar ut från gamla Svea land.
Och hvad vet du, om de, som gått, ändå
Ej älska högst det land, der fjällen stå
I norrskensljus och djupa elfvar brusa,
Som sjelf utöfver allt du älska må
Den bygd, der barndomshemmets granar
susa ?
Att deras hjertan icke ofta vända
Med kärlek trånadsfullt till saknad nord,
När mången, prålande med stolta ord
Om hemlandstrohet, dock är kall
törhända?
Sina egna känslor har skalden tolkat
i poemet
HEMLÄNGTAN.
så frågar du.
Hvi längtar jag alltjemt ännu
Till fädrens land?
Min längtan kan du ej förstå,
Men jag vill svara dig ändå.
Ej ljufvare fins någon röst
För tröttad ande, pröfvadt bröst
Än hemlandsskogens furusus
Och hemlandsböljans silfverbrus.
Och när af dem härinnanför
Ett dämpadt återljud jag hör,
Min heta längtan lågar opp:
Till fädrens bygd, dit opp! dit opp!
J. A. EDGREN, Ph. D., redaktör,
talare. Född i Vermland den 20 feb. 1829.
Gick till sjös, när han var 13 år, och
fortsatte med sjölifvet i 13 år. Han
omfattade tidigt baptisternas lära och har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
