Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografiskt Lexikon och poetiskt album - Otto Arvid Fredrik Elander (Den unge gubben, D. U. G.) - Magnus Henrik Elmblad (M. E—d, Movitz)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
-45
har han arbetat i skilda yrken med
vexlande framgång. Utgaf åren 1891-4
tidningen Frihet i Ashland, Wis., och
erhöll i mars 1895 plats vid Sv. Folk.
Tidning i Minneapolis, Minn., hvars
redaktion han fortfarande tillhör. Våren
1896 gjorde han ett kortare besök i
Sverige. Gift sedan feb. 1891 och har
två döttrar. Elander är humorist och
har skrifvit en och annan verklig
godbit i den riktningen. Redan 1890 skref
han i Nya Verlden en serie kåserier
under rubriken “I all vänlighet,” hvilka,
liksom mycket annat af honom, voro
vitziga och humoristiska. Linder
anmärker i sin pseudonym-uppsats, att
“det fans något spasmodigt hos dem,
något oroligt flämtande, som gjorde att
de förekommo högst bizarra och
egendomliga.” I smärre skämtstycken
verkar Elanders stil ofta på nämda sätt,
men icke i hans mera betydande
humoresker, såsom satiren “Julhistoriernas
historia,” “Studentemigranten i
Amerika,” “Landtlif” m. fl. Poet kan
Elander aldrig bli, emedan enligt Banérs
frenologiska förklaring — “hans ideality
(idealitets-organ) icke förstår den väfstol,
der vestanvind, bäcksorl, väna blomster
och morgonrodnad sammanväfvas till
sång.” Elander är en af de få
svenskamerikaner, som vid besök i fosterlandet
känt sig fullt belåten och icke önskat sig
tillbaka till Amerika. Men så är han
också, enligt Victor Nilson, “den mest
optimistiske pessimist i Amerika.”
MAGNUS HENRIK ELMBLAD (М.
E-d, Movitz), poet, kåsör, krönikör,
korrespondent, redaktör. Född i
Herrestad, Småland, den 12 sept. 1848.
Familjen bosatte sig i Stockholm, der
fadern blef lektor vid gymnasium. Efter
aflagd studentexamen tillbragte Magnus
några år i Upsala, men tröttnade på
studierna och reste på hösten 1871 till
Amerika, der han fick anställning vid
Hemlandets i Chicago redaktion. I april
1873 blef han redaktör för Nya Svenska
Amerikanaren; under de första
månaderna af 1877 redigerade han Vårt Nya
Hem i Kearny, Neb., blef på hösten
medredaktör i Skandia i Moline, Ill., och
stannade der till i april 1878. I juni
samma år fick han anställning vid
Svenska Amerikanaren i Chicago och
kvarstod der till i juli 1884. Han reste då
till Sverige, hvarest han uppehöll sig
som medarbetare i åtskilliga tidningar
och tidskrifter ända till sin död, som
inträffade den 9 april 1888 i följd af
hjertslag. Elmblads begåfning som skald
och författare var nära nog vidunderlig.
När han skref, tycktes pennan löpa af
sig sjelf, sak samma hvad ämne han
behandlade. I hans manuskript, vare sig
poesi eller prosa, förekommo sällan
öfverstrykningar eller rättelser. Det är
svårt att säga, inom hvilken gren af
vitterheten han var mest framstående, -
så mångsidig var han, och ett sådant
välde egde han öfver språket. Hans
humoristiska och skämtsamma kväden äro
lika fulländade i sitt slag, som de mera
vemodiga, rörande och sentimentala äro
i sitt. Som öfversättare var han
oöfverträffad. En mera konstnärligt utförd
öfversättning än den han verkställde af
poemet “My friend” kan näppeligen
uppletas inom hela literaturen. I detta
poem, der hvarje rad utgöres af ett
bibelspråk, har han lyckats återgifva dessa
i nära nog samma ordning och med
samma rimföljd och meter som i originalet.
På några ställen har han inpassat andra
bibelspråk af ungefär samma innehåll
som originalpoemets. Ett par strofer ur
det tio strofer långa poemet skola belysa
det sagda:
How often I’d longed for a trustworthy
friend, (Job 23:3)
On whom in all seasons my heart might
depend, (Ps. 62:8)
Both my joy and my sorrow to share;
(Jak. 5:13)
But I met with so much disappointment
and pain, (Job. 5:7; Ps. 55:12, 13)
That I feared, all my seeking would prove
to be vain, (Sal. Höga visa 3:2)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
