Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografiskt Lexikon och poetiskt album - Theodore Hessel - Alfred Heyne (Linos)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
-75-Och om till din lära
De ej vändas om,
Utbyt din predikan
Mot förfalskad rom.
Säg dem, du har kommit
Dit för Herrans skull,
Lär dem, hur den kristne
Sjelf sig super full.
Och om ännu bibeln
De föraktfullt sky,
Gör din pligt, o stridsman,
Skjut dem ned med bly!
När de tio buden
De förstå ett grand,
Genast annektera
Hela deras land.
Och om din välmening
De ej än förstå,
Läs strax bergspredikan
För de arma då.
Skulle trots din lära
De sig vända bort,
Gif dem undervisning
I att spela kort.
Sist bland alla dygder
Lär hvar hednisk man,
Hur de kristna bruka
Slå ihjel hvarann!
ALFRED HEYNE (Linos), redaktör,
kritiker, poet. Född i Skåne 1855. En
mångsidigt begåfvad och bildad
personlighet. Tillhörde
Helsingborgs-tidningen Öresunds-Postens redaktion, då han
sommaren 1881 reste öfver till Amerika
och erhöll anställning vid Hemlandet i
Chicago. Han stannade der två år,
hvarefter han i aug. 1883 flyttade
tillbaka till Sverige och återinträdde i
Öresunds-Postens redaktion, der han
kvarblef till sin död, som inträffade den I
dec 1889. Han efterlemnade hustru och 4
barn. H. var en framstående konst- och
musik-kritiker. Han hade en lätt och
behaglig stil och uttryckte sig äfven
ledigt i bunden stil. Trots ett mångårigt
lidande (lungsot) var han en af de
vänsällaste och gladlyntaste menniskor.
Han kunde t. o. m. skämta om sin
sjukdom. “Antagligen fortsätter likmasken
i tysthet sitt arbete,” skref han, “om
jag också lägger så många hinder som
möjligt i vägen derför. Han låter muta
sig, till en tid åtminstone, men det är
en dyr mutkolf, må du tro. Han förtär
ensam mer än ett par oxar på året. I
alla fall har jag aldrig haft böjelse för
ett asketiskt lefnadssätt, och nu har jag
det mindre än någonsin.” Efter hans
död skref Öresunds-Posten om honom:
“Med en ovanlig motståndskraft
förmådde han de senare åren hålla sig
uppe mot sjukdomens härjningar samt
fortsätta sitt arbete ända till sistlidne
vår, hvarefter han varit oförmögen till
vidare arbete, ehuru han ännu de sista
dagarne stundtals gick uppe. Han var
sjelfinedveten och klar i sin tankegång
ännu nära nog i det yttersta. En skicklig
referent, egde Heyne derjemte begåfning
som poet, sångare och målare, ehuru
hans kroppsliga svaghet och sjuklighet
hindrade honom att utveckla sig på
områden, der han, i allt autodidakt,
sannolikt annars hade kunnat hinna ganska
långt. Intelligent, samvetsgrann, human
och energisk, har den aflidne på ett
hedrande sätt stått på sin post i den
svenska pressens tjenst och utfört sin
lifsgerning, hjeltemodig som få i kampen
mot den fiende, som slutligen
öfvervinner alla. Hans lif kan tjena till
föredöme för hvarje arbetare i pressens
tjenst.” Det af Heynes poem, som han
sjelf tyckte bäst om, är:
MIN ENDA ROS.
Af blommor blott ett ringa tal
Uti min lilla lustgård stå;
En enda der sin rot har fäst,
En härlig ros med guldglans på.
Hon doftar blyg, hon doftar mild
I solens ljus så glad och säll,
Och hennes sammetslena blad
Sig sluta först vid serla kväll.
Ett ljusets glada barn hon är,
Som fruktan blott för kölden bär;
Mitt hjertblod skänkt den all sin glöd,
Derför blef hon så purpurröd.
Var tyst, du vind, som sakta far,
Du skogens bäck, så ren och klar,
Du lilla fogel, snabb och snar,
Om du om rosen kunskap har.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
