Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografiskt Lexikon och poetiskt album - Ludvig Holmes A. M. (Ludvig)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
-77-lig vän i läroverkets föreståndare, dr
Hasselqvist, hvilken hjelpte honom att
fortsätta studierna. En envis hufvudvärk
tvang emellertid Holmes att efter tredje
året afbryta sina studier, och först på
hösten 1884, sedan han under ett flera
veckors anfall af malaria- och nervfeber,
som gjorde slut på hufvudvärken, fått
besanna den gamla satsen, att “ondt
skall med ondt fördrifvas,” kunde han
återvända till läroverket. Under sin
bortovaro verkade han som missionär i
Connecticut och var en tid så godt som
den ende lutherske presten i hela staten.
Prestvigdes 1886 och blef pastor i North
Grosvenordale, Conn., hvarjemte han fick
i uppdrag att betjena en del vakanta
församlingar och missionsplatser. Från
våren 1888 till sommaren 1889 betjenade
han Immanuelsförsamlingen i
Jamestown, N. Y., hvarefter han i nov. blef
pastor för Messias-församlingen i
Burlington, Ia., i hvilken han redan
sommaren 1885 tjenstgjort som hjelpprest.
Under sitt kringflackande synes pastor
Holmes ha varit i tillfälle att inhemta
temligen stor erfarenhet i fråga om
uppförande af kyrkor. Under hans första
vistelse i Connecticut påbörjades
kyrkobyggnaden i New Britain, tillbyggdes
kyrkan i Portland, inköptes kyrkan i
New Haven, och uppfördes kyrkan i
Grosvenordale. Under sin andra vistelse
i nämda stat var han med om att uppföra
ett kapell i Forestville och en kyrka i
South Manchester; och strax efter hans
ankomst till Jamestown, N. Y.,
påbörjades der uppförandet af den största kyrkan
inom New York-konferensen. Han var
medlem af den komité, som utarbetade
den nya Hemlandssångboken, har varit
sekreterare i synodalrådet och ordförande
i Burlington-distriktet. Under sin
vistelse i Jamestown var han redaktör för
Österns Väktare. I denna tidning såväl
som i Ungdoms-vännen, Augustana,
Hemlandet, Sv.-Am. Posten, Sv. Amer. m. fl.
samt i kalendern “Korsbaneret” ända
från år 1891, kalendern “Förgät-mig-ej”
för 1893, i “Jubel-Album” och
annorstädes har han strött omkring sig talrika
längre och kortare dikter, mest af andligt
innehåll samt i allmänhet utmärkande
sig genom en vacker form och röjande
en varm känsla. I juli 1896 utgaf han en
större diktsamling med den enkla titeln
“Dikter,” hvilken samling helsades med
loford af hela pressen. Till och med den
annars mot s. k. idealistisk diktning så
fiendtlige Jakob Bonggren uttömde sig i
loford öfver “denna äkta svenska sång”
och lät vänskapen denna gång med
rätta
taga till orda i stället för
klandersjukan. “Ludvig har satt sitt mål som
skald högt,” hette det i hans recension
af diktsamlingen. “Inga tvätydigheter,
lågheter och prosaismer gillas eller ens
tålas af hans fina och ädla sångmö.
Den, som tycker om slarf, gör sig
förgäfves besvär, om han söker efter
sådant i pastor Holmes’ dikter. I dem
finnes en tro på allt stort, skönt och
godt, ett hopp, som hvilar på
allbarmhertighetens fasta grund, och en kärlek,
som innefattar allt och i synnerhet
ömmar för de små, de ringa, de förbisedda,
de föraktade i samhället.” Som prof
på denna art af Holmes’ diktning
anförde han de vackra slutverserna af
poemet “Samhällets afskum”:
Hvad vill du svara, du farisé,
Som kan med helighets skrud dig berga?
Om dagen kan du dig from bete,
Om natten går du att oskuld snärja.
Hvad vill du svara, du falska själ,
Som från din tröskel ditt barn bortstötte,
Det offer krossade med din häl,
Som fullt af tillit en gång dig mötte?
Och du, som vägrat att ge din hand
Åt den, som räddning ur fallet sökte;
Som kunnat rycka en halftänd brand
Ur eld, hvars lågor sig ständigt ökte?
Hvad svarar du? Och hvad svaren I,
I alla? En gång I skolen svara!
Gud ingen enda skall gå förbi,
När dom han håller bland skyar klara.
Ja, han skall döma, och kanske då
Ur djupet tagen I mången finnen,
Som skall försonad för honom stå,
Då I i evighetsnatt försvinnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
