Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografiskt Lexikon och poetiskt album - Elis Isidorus Jakobson M. D. (Isidorus, P. N., E. I. J.) - Sven W. Janson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
!
-86-!
:
1
fått af Jakobsons i flera fall lärorika
poem. Ett af hans bästa är
DET FLYDDA.
Flydda ungdom, som i oskuld lekte,
Och med glädjens blick såg verlden an.
För glam och lek är lifvet-så du trodde,
Men när åren flytt du annat fann.
Flydda glädje, som en balsam var du
För det hjerta, som af sorgen sved.
Aldrig kan du ur mitt minne planas,
Fast du ofta tryckts af motgång ned.
Flydda sorg, visst var du tung att bära,
Men din öfvergång jag alltid såg.
Och när väl du hunnit från mig vända,
Märktes knappt ditt spår uti min håg.
Flydda vänner, I som fordom lekte
Arlighet och trogen vänskap blott,
Månne vi ej skola åter mötas
Och en skugga falla på er lott?
Flydda tider, som beständigt vexlat
Mina öden, ömsom fröjd och ve,
Skolen I väl så till sist förintas,
Att jag mer det flydda ej kan se?
SVEN W.JANSON, poet. Föddi
Stockholm den 23 april 1831. Lärde der
bleckslagareyrket. 1855 reste han till
Amerika, återvände 1863 till Stockholm,
hvarest han stannade till sept. 1867, då han
åter begaf sig till Amerika. Han slog sig
ned i Boston, Mass., och hade der fullt
upp med arbete som retuschör vid en af
de största fotografi-atelierna. Den 26 okt.
1869 afled han af lungsot. Janson var en
verklig skald, och under sin vistelse i
Stockholm var han medarbetare i
Söndags-Nisse. Han hade under sina lediga
stunder förvärfvat en god bildning. Han
hade ett angenämt sätt att vara och var
en varm frihetsvän. Flera otryckta poem
af honom, hvilka en hans broder i
Stockholm lär ha i sin ego, äro
“genomträngda af den lifligaste protest mot allt slags
tvång och förtryck,” skrifver Helge
Sandberg, som under ett besök i
Stockholm 1892 tog reda på Jansons dittills
för oss svensk-amerikaner föga bekanta
lefnadshistoria. Vid bläddrande i gamla
årgångar af Söndags-Nisse fann Sandberg
en dödsruna öfver Janson, “försedd med
ett godt porträtt” framställande honom
som en allvarlig, tänkande man med ett
distingueradt utseende, glasögon och
helskägg.”
1 årgångarne 1864—7 fann han
åtskilliga kvicka och karaktäristiska poem af
honom, deribland det bekanta “Gif din
skärf och tig,” hvilket belönades af
sällskapet W6 på dess högtidsdag år
1865 med första priset. Vid sin afresa
till Amerika 1867 lemnade Janson vid
en afskedsfest, som några vänner
tillställt för honom, ett testamente, som han
kallade det, ett särdeles kvickt, satiriskt
poem om aposteln Petri besök i
högvördiga presterskapets klubb vid en nattlig
fest. Andra om stor kvickhet vittnande
poem äro hans “Religionsbetraktelser,”
vidare “En nattlig syn,” skildrande Karl
XIIIs staty i Kungsträdgården på
besök hos Oden i Valhall; poemen
“Glömska” samt “Efter balen,” i hvilket
senare förekomma följande beska
sanningsord :
Man har sagt mig, att flickor beundra
en man
Som har vett hvilket hufvudlöst tal!
Han blir “stukad,” så vida ej dansa han
kan,
Af en dansande kalf på en bal.
Hvad behöfs väl för vett, se’n den
gynnarn har lagt
Sina armar kring flickungens lif?
Intet alls
om han bara kan sparka i
takt
Och gå på som ett lokomotiv.
Hvilken konversation vid de pauser, som
ges!
Hur den blixtrar af tankar och vett!
“Här ä’ fasligt så varmt!”-“En
gudomlig francaise!”–
“Jag är ursinnigt kär i polkett.”
“Hi-hi-hi, se, den herrn, som fått punsch
på sin frack!’’
“Ha-ha-ha, låt oss sluta vår vals!”
“Den går alldeles ypperligt tycker jag!”
“Ack!”
“Är mamsell kanske trött?”
alls!”
“Inte
Jansons mest bekanta och omtyckta
poem är emellertid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
