Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografiskt Lexikon och poetiskt album - Gottfrid Johnson (Zephyrinus) - Louise Johnson, född Hernwall (Mosa) - Peter Johnson (P. J.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
-06-Ty hvad som roligt är för andra,
Som ha ett annat tänkesätt,
Ar ej för mig, må man mig klandra,
Jag tager annars lifvet lätt.
Må den, som jemt om nöjen drömmer
Och lefver för en viss kurtis;
Som lifvets allvar oftast glömmer, -
Men vill i allting synas vis,
Ha sina skäl och dem försvara;
Jag har mitt eget, har min tro,
Och dermed kan jag lycklig vara
Och ändå lefva uti ro.
Jag har ock mina ljusa stunder,
Om än det mulet syns ibland.
Jag dåras ej af verldens under
Och trotsar aldrig ödets hand,
Men jag är ändå glad och nöjder;
Och för mitt sinne finnas än
Så många andra ljufva fröjder,
Som lifvet bjuder mig igen.
Jag klagar ej för lifvets möda,
För kampen om ett dagligt bröd;
Ty har jag helsan, kan mig föda,
Så lefver jag nog till min död.
Och jag har inte tänkt att bråka
Om hvad som sedan blir utaf:
Till himlen, hvarom prester språka,
Jag kommer, ej blott till en graf.
Jag drömmer ej om ärans höjder
Och ej om titlar eller rang.
Förnöjsamhetens stilla fröjder
Jag njuter vid min lyras klang, -
Och bryr mig föga se’n om verlden;
Jag låter tiden ha sin gång,
Jag lefver nöjd vid låga härden,
Jag har min flicka och min sảng.
LOUISE JOHNSON, född Hernwall
(Mosa), poet. Född den 15 sept. 1840 i
Saleby, Vestergötland. Gift sedan 1867
med tidningskorrespondenten m. m.
Peter Johnson. Mrs J. har bidragit till
Humoristen med ett antal om stor
fyndighet och god språkbehandling vittnande,
skämtsamma poem. De ordlekar, hon
inflätar i sina verser, komma osökt och
naturligt, och hon är den enda af våra
sv.-am, författarinnor, som lyckats på
humorns område. Här följer en af
hennes dikter.
TYST, TALA INTE OM’ET!
Om du vill vackert lofva mig att tiga,
Skall jag berätta något, som jag vet,
Om Trögelin och han’ses halta piga -
Hur jag fått veta’t är min hemlighet.
Jo, enkeman’ för henne nu är fast,
Så det lär bröllop bli i största hast.
Och kan du tro att åldermans Margreta
Skall snart sig gifta med en katolik!
Att hon tar honom är, det kan man veta,
För det hon tror, att han skall blifva rik;
Men den konfekten kan hon luras på,
Ty det är blott ett arf — han tänker få.
Och målarn’s ha sig skaffat Bryssel-matta
(Kors, hvad “collectors” jemt det
springer der!)
Och kuskens pojkar skyllas för att snatta,
Och tjocka Lundström konkursmessig
är -
Men kan jag lita på du tiger still;
Ty namn som “sladdra” jag ej hafva vill!
Och Anderson, du vet, har omvänd blifvit,
Se’n han blef upptäckt för bedrägeri;
Familjen nu i kyrkan sig inskrifvit
(Besynnerligt att karlen fick gå fri);
Och Pettersons ej längre få bo kvar,
Ty ingen hyra han betalat har.
Att skräddar’ns Pella blifvit lätt på foten,
Det har nu hviskats om i snart ett år.
Nog hennes högfärd dertill varit roten
Det sägs hon nu med frälsningshären går,
Att sme’ns ska’ skiljas har du kanske hört,
Se’n all sin egendom de ha förstört.
Nu får jag inte längre stå och språka -
Ack, herre Gud, hvad tiden fort har gått,
Det är så roligt gamla vänner råka:
Men jag visst kommit säga litet smått,
Hvaröfver jag nu känner samvetskval -
Du vet jag hatar sladder och förtal!
PETER JOHNSON (P. J.),
korrespondent, redaktör. Född i Allerum, Skåne,
den 20 nov. 1835. Om sin uppväxt har
han i privatbref meddelat: “I min
barndom fick jag endast plugga i mig
katekesen, bibliskan o. s. v. hos en gammal
byskolmästare, en f. d. underofficer, som
luktat krutrök på allvar; vallade sedan
får, kor m. m., arbetade på jordbruk, vid
hyfvelbänken o. s. v. Vid 23 års ålder
sattes jag i stånd att åtnjuta någon
privatundervisning af ett par
studenter,-jemnåriga med mig — den ene död som med.
licentiat å Karol. Inst. i Stockholm 1870,
den andre nu kontraktsprost i Upland.
Vid 20 års ålder var jag bror med
50-åringar; de tyckte om mig, hvarför vet jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
