Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografiskt Lexikon och poetiskt album - C. V. Liedberg (Kalle Peterson, Cavili)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
-99-af kikhosta, att min nya sköterska
hoppades, att jag skulle följa mina dagars
upphof i grafven, hvilket nog under
omständigheterna varit det bästa jag
kunnat göra. Men, tyvärr, segrade min
sega, småländska natur den gången, och
sedan dess har jag förgäfves spanat efter
ett lämpligt tillfälle att få utbyta
tillvaron i den här jämmerdalen mot ett
bättre lif. Efter min mors frånfälle
inackorderade jag mig hos ett beskedligt
bondfolk på landet och lefde der ibland
kor, kalfvar och andra ungnöt, tilldess
jag fyllt mina femton år och fått min
kristendomskunskap väl vitsordad af
presten. Denne hygglige andans man
hade fattat en riktig klockarkärlek för
mig, så att han t. o. m. erbjöd sig att
bekosta mina studier, om jag ville bli
prest. Hade jag varit förståndig nog att
antaga det välvilliga anbudet, så kunde
jag vid det här laget ha suttit i en
bekväm länstol och rökt sjöskumspipa i
en vacker prestgård i Småland och
kanske tillika haft en knubbig prostinna att
laga till toddyn om kvällarne. Men min
fallenhet låg på den tiden mera riktad
åt russinlådan än åt predikstolen,
hvadan jag, till min andlige välgörares stora
missnöje, föredrog att blifva
strutsvarfvare. Dermed fortsatte jag ett år, men
började då längta ut till landet och
begaf mig till en landtbruksskola. Der
gjorde jag under tre års tid rätt stora
framsteg och var på vippen att bli
befordrad till inspektor, men blef i stället
bruksbokhållare. Vid den tiden började
jag få ögonen öppna för allt det sköna
och härliga, som den Högste i sitt
allvisa råd nedlagt hos det s. k. täcka
könet. Och som jag trodde mig märka,
att de sköna företrädesvis valde sina
beundrare bland den kongliga
“krigsmelangtären,” ansåg jag försigtigheten
fordra, att jag, för att vara säker om
framgång, rättade mig efter deras tycke och
smak. Snart var jag iklädd den
oemotståndliga uniformen, men fann också
snart att jag skulle få vänta allt för
länge på värjan, och denna förutan var
det naturligtvis fåfängt att våga en
attack på ett kvinnohjerta. Också slog
jag så småningom sabelskramlet ur
hågen och ingick som elev vid postverket.
Sedan jag pluggat nog för
inträdesexamen, befordrades jag till e. o.
postexpeditör och egnade detta embetsverk
mina oskattbara tjenster i nio års tid.
I juli 1886 svor jag Onkel Sam tro- och
huldhetsed. Denna har jag också ärligt
hållit. Hittills har onkeln icke visat
mig någon öfverdrifven generositet, men
jag hoppas dock, att han slutligen skall
belöna mina trogna tjenster.”
Så långt Liedberg sjelf. Under första
tiden af sin vistelse i Amerika bodde han
i Chicago och egnade sig åt olika
sysselsättningar, bland annat arbete i
mekanisk verkstad. Från Chicago kom
han till Minnesota och blef redaktör för
Minnesota-Posten, hvilken befattning han
lemnade den 6 dec. 1890, för att
öfvertaga redigeringen af Vestra Posten i
Seattle, Wash. I juli 1892 slog han sig
ned som nybyggare vid Hoods Canal i
Puget Sound och stannade der till sept.
1894, då han ånyo lät förmå sig att
lemna landtlifvets lugn och återtaga
penna och klisterburk å Vestra Postens
kontor. Sedan dess har han redigerat
nämda tidning. Genom sina under
rubrikerna “Bref till syster Lotta” och
“Spetsfundigheter” publicerade kåserier
och småberättelser m. m. har han skapat
sig ett berömdt namn som humorist.
Hans humor är sund och kvick och så
genomgod, att man ej kan undgå att
tilltalas deraf. Den slår aldrig öfver i det
burleska och gör sig ej skyldig till
öfverdrifter. Liedberg har skrifvit åtskilliga
små roliga skizzer och ej så få poem.
Han är en samvetsgrann redaktör och
ledig versifikatör. Hans stil är ovanligt
lätt och lekande, liksom Grönbergers
erinrande om märket “Thure S.” Liedberg
tager gerna till ämne för sin sång den
sanna kvinligheten, landtlifvets behag m.
m., såsom t. ex. i efterföljande dikter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
