Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografiskt Lexikon och poetiskt album - Johan Frederick Lindblom (Parvus) - Oskar E. Lindbom (Bror John) - Oliver A. Linder (Olle Bark, Putte Fnask, Prisse, Barkis, Raldieno, Vitus, Ldr, Conperolle)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
-109-rart kvins, som vi kunna få kalla vår
egen lilla gumma. Men tst! Vi ha
henne redan — jemte $30,000 eller så på
kistbotten på kroken och snart hala
vi nog in fångsten. Och nu punktum.”
OSKAR E. LINDBOM (Bror John),
kåsör. Född i Lärbro socken, Gotland,
den 13 nov. 1861. Följde sina föräldrar
till Amerika 1873. Var under
uppväxtåren telegraf bud i Pennsylvanias
oljeregioner och under åren 1880—90
butikbiträde i Jamestown, N. Y., Youngtown, O.,
och McKeesport, Pa. Började den 18
jan. 1890 utgifva Svenska Veckobladet i
McKeesport, Pa., och har sedan dess varit
dess krönikör. Under ofvannämda
signatur har han veckligen skrifvit goda
kåserier, röjande godlynthet och klar
uppfattning. Alla hans bokliga kunskaper
äro sjelfförvärfvade. Lindbom är gift
sedan juni ’94 och har en dotter.
OLIVER A. LINDER (Olle Bark,
Putte Fnask, Prisse, Barkis, Raldieno,
Vitus, Ldr, Conperolle), kåsör, redaktör,
korrespondent, poet, kritiker. Född i
Gylle nära Trelleborg den 29 mars 1862.
Ur en af honom författad humoristisk
sjelf biografi torde här lämpligen några
utdrag inflikas: “Komi skolan och
visade tidigt stort snille. Skolmästaren
försökte piska det ur mig, men det hjelpte
icke, utan jag har måst dragas med det
allt sedan. Jag hade en rik fantasi och
kunde på rak arm dikta historier, som
lato förvånande likt sanning. Min
morbror, som var fritänkare, påstod, att jag
borde bli prest, men andra voro mindre
hädiska och höllo före, att jag af naturen
ämnats till tidningsskrifvare. En dag
föll jag hufvudstupa ned på tröskladans
hårda golf, utan att slå mig ihjel. Det
visade godt hufvud, och min far lät
inbilla sig, att jag borde studera. Till den
ändan fick jag i mitt trettonde år
informator. I hela sjutton dagar hade han
hand om min uppfostran. Jag lärde
under denna tid att innerligt hata tyska
språket och dessutom att snobba med de
latinska benämningarne på de blommer,
som växte kring mina föräldrars gård.”
Efter genomgången folkskolekurs och
inhemtande af privatundervisning blef
Linder, som redan vid 15 års ålder börjat
bidraga till ortens tidningar, år 1878
notisjägare vid Trelleborgs Allehanda och
reste tidigt på våren 1880 till Amerika,
der han från början flitigt lemnade
bidrag till olika tidningar. Efter att ha
pröfvat på diverse sysselsättningar:
farmarbete, snöskottning, sågverksarbete m.
m., erhöll han 1883 anställning vid Sv.
Amer., gjorde 1884 och 1886 ett par resor
till Sverige, arbetade någon tid i
ångbåtskontor, redigerade Sv. Kuriren i Chicago
vårmånaderna 1888, var jan. okt. 1889
redaktör (och äfven någon tid egare) af
Roman-bladet i Minneapolis, feb. okt.
1890 redaktör för Humoristen i Chicago,
jan. -mars 1891 för Michigan-Tribunen i
Ironwood, Mich., och juni-dec. 1891
för Nya Verlden i Story City, Ia.
Tillhör sedan våren 1892 Sv. Amerikanarens
redaktion. Gift sedan 1891 med Therese
Sennström och har en son. Linder har,
som synes, varit med om mycket. Han
förstår också att på ett oöfverträffligt
komiskt sätt skildra sina intryck och
erfarenheter. Betecknande skrifver han:
Den ena da’n så är man rik,
Den andra är man pank;
Man ömsom läser estetik
Och ömsom tjärar plank.
Ibland “för lefven” oxar kör
Man i en “lumber-camp.”
Ibland så är man redaktör
Och dessemellan tramp.
Han är en genuint humoristiskt anlagd
natur. Hans humor påminner om Bill
Nye’s och han har äfven någon gång
lànat idéer från denne verldsberömde
skämtare, men då alltid behandlat dem
sjelfständigt. Någon om saken mindre väl
underrättad person ville en gång påstå,
att Linder lånade från Mark Twain och
Artemus Ward. Detta gaf Linder
anledning till följande förklaring:
“Beskyllningen är i hög grad kostlig. Af Mark
Twain har jag endast läst ett arbete (i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
