Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografiskt Lexikon och poetiskt album - Ludvig L. Lundgren (Sigyn) - Maurice Lundin (Moje, Celun) - Magnus Lunnow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
-119-
och någon måste intaga sista platsen,
hvilken jag icke funnit någon af mina
kolleger värdig, hvarför jag tänkte, att
jag åtminstone kunde fylla den platsen
i er bok. Hoppas, jag får den.
Naturligtvis skulle jag skrifva något om mig
sjelf, men det är det svåraste jag vet,
ty min starka sida har alltid varit att
“skälla ned” folk, och inte kan ni väl
begära, att jag skall skälla ned mig sjelf
-n.b. om jag kan räknas bland folk. Se,
det värsta med mig är, att jag inte är
fullt normal, ty hade jag varit det, hade
jag aldrig slagit mig på
tidningsmannabanan; men jag får trösta mig med, att
det finnes större galenpannor än jag, ty
jag är bara fem fot och fem
(beväringsmåttet). Jag har alltid varit rädd för
fotografer, som ju “ta af” folk, då jag har
så lite att ta af. Men fotografernas
annonspengar har jag inte varit rädd för, ty
dem har jag med god smak anammat en
gång i månaden under en följd af år och
burit direkt till pappershandlare,
hyresvärdar eller andra “goda vänner,” som
haft bättre sparbössor än jag eller som
förtjent att taga vara på pengarne.
Oafsedt att jag alltid varit vigtig af mig,
har jag haft en viss skräck för alla
vägmaskiner, undantagandes åkdon, hvilka
jag har närmast att tacka, att jag nu
sitter i den feta redaktörsstolen, som
Pennsylvania-Posten består mig. (Att den
stolen är fetare än andra, som jag haft
nöjet att vräka mig uti, beror på, att den
alltid brukas, då pressen skall smörjas,
och då dryper det olja på den, som inte
går bort af sig sjelf likt en del
prenumeranter, då de bli björnade). För att
bespara mig besväret att tala om allt, hvad
jag gjort, som tål dagsljuset eller annars
kan i skrift återgifvas, klipper jag en bit
ur en norsk Chicagotidning, som ni kan
bruka till ledning. Der står visserligen
inte, att jag är gift och har nära på fem
halfförsörjda barn, men det är en
“privatsak,” som inte hör hit.
Henry
Nordström är faktor för tryckeriet och
Sigyns “partner” i såväl tidnings- som
-
tryckeri-affären. (Senare har L. ensamt
öfvertagit P.-P:n). Han har intet annat
“märke” än ett R på ena tummen, tror
jag, och han skrifver sällan för P.-P., men
sker det, så är det blott en rad som t. ex.
“Sprid Pennsylvania-Posten,” för att
slippa få så’na der “ungar” ni vet. För
öfrigt är han Karlshamnsbo och gift, har
förr arbetat på Nordstjernan och har nu
sedan sommaren ’95 svultit i kapp med
Sigyn samt har varit ett icke så obetydligt
stöd för den fattiga “lappen,” som, när
detta skrifves, är knappt tre år gammal,
men hoppas bli äldre med hvar dag
om den får lefva.”
MAURICE LUNDIN (Moje, Celun),
redaktör. Född i Stockholm 1865.
Genomgick Real-läroverket. Reste 1887 till
Amerika. Började 1888 utgifva Denver
Veckoblad (nuvarande Sv.
Korrespondenten) i Denver, Colo. I början af 1890 var
han anställd vid Sv. Amer. Öfvertog
Chicago-Figaro 1892 och uppsatte den s.
k. “plåtfabriken,” ett företag, hvars
uppgift var att förse svensk-amerikanska
tidningar landet rundt med nyheter,
korrespondenser, följetong m. m., skickade i
stereotypplattor af metall eller papier
maché, färdiga för omedelbart
användande. Lundin utvecklade denna affär
ganska betydligt och hade en mängd kunder
bland de sv.-am. tidningarne. Vintern
1895—6 sålde han såväl sin tidning som
“plåtfabriken,” efter att äfven någon tid
ha utgifvit en vecklig romantidning,
Lördags-magasinet.
MAGNUS LUNNOW, redaktör. Född
den 25 sept. 1852 i Broby, Skåne.
Genomgick läroverket i Kristianstad, var någon
tid informator och reste 1874 till Amerika.
Till en början uppehöll han sig i Canada
med vanligt grofarbete, blef derefter
kontorist och ingick 1878 i Svenska
Tribunens redaktion. 1880 blef han redaktör
för Sv. Folk. Tidning i Minneapolis,
Minn., och senare äfven delegare i samma
tidning, hvilken i många år räknats till
de förnämsta inom vår press och varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
