Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografiskt Lexikon och poetiskt album - Charlie Malmgren (Hugin) - Axel Frithjof Malmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
121-CHARLIE MALMGREN (Hugin),
korrespondent. Bosatt i Pittsburg, Pa.,
hvarifrån han regelbundet sändt bref till
Pennsylvania-Posten. “Är,” skrifver den
sistnämdes redaktör, L. Lundgren, “god
kåsör och skrifver stundom vers, men
aldrig reverser. Har sett bättre dagar i
Norrköping och haft större inkomster, än
han nu har från Penn.-Posten.”
AXEL FRITHJOF MALMQUIST
(Frithjof, Agapetus), redaktör, kåsör,
poet. Född den 1 okt. 1866 i Landskrona.
Gick i folkskola der. Sattes vid 14 års
ålder i snickarelära och blef efter
utstånden “pröfvotid” gesäll. Ankom till
Amerika i aug. 1888 och fortsatte här att
arbeta i sitt yrke. I sept. 1893 började han
tillsamman med E. Fjellander utgifva
tidningen Forskaren. “Grundkapitalet
var $20, för hvilken summa stilar köptes,
hvarefter företaget börjades med fyra
tomma händer och två hoppfulla
hjertan,” skrifver M. Alltifrån tidningens
början har M. varit tidningens biträdande
redaktör, men redan innan han blef
professionel tidningsman, hade han då och
då skrifvit poem i andra
svensk-amerikanska tidningar. Om sin teoretiska
underbyggnad uttrycker han sig sjelf så här:
“Min bildning (som jag ännu har i
behåll) erhöll jag vid Landskrona folkskola.
Någon universitetsbildning har jag aldrig
erhållit, utan hvad litet jag förstår,
begriper och känner till i språk som annat,
har jag inhemtat vid sjelfbildningens
universitet och i lifvets högskola.”
Malmquist har emellertid tillräckligt tydligt
bevisat genom en mängd goda, om ock
stundom i vårt tycke väl radikala,
kåserande artiklar under rubriken
“Forskningsprodukter,” att han har språket i
sin makt och förstår att behandla det
med skicklighet. Mest sysslar han med
religions- och samhällsfrågor,
enkannerligen arbetarfrågan, och om äfven han
mången gång gör sig skyldig till
öfverdrifter i sin nitälskan för de armas väl,
har han framhållit mycket, som varit
behjertansvärdt. Ett särdeles vackert prof
af sann menniskovänlighet visade han i
en artikel, der han med manlig värdighet
tog till orda för Berghell, då denne blifvit
klandrad och begabbad af tidningar, med
anledning af den på sin tid mycket
omtalade lifförsäljningshistorien. Berghell
hade nämligen i en annons förklarat sig
villig att för $5,000, som skulle tillfalla
hans moder, sälja sig till hvem som helst,
“bli hans slaf, göra hvad helst han må
fordra, träla för honom eller döda mig
efter att ha lifförsäkrat mig till hans
förman.” Malmquist påpekade med fog,
att “de, som ständigt föra på tungan, att
Jesus lät sitt lif för en syndfull verld, icke
böra klandra en man, en son, som har
mod nog att med sitt blod återlösa sin
ålderstigna moder ur fattigdomens och
armodets hemska käftar.” Han påpekade
ock, att många sälja sig för mindre, än
hvad Berghell begärde. “Arbetaren, som
i knäböjande ställning och bönfallande
ton beder om arbete, säljer sig
bokstafligen åt den, som vill köpa honom.
Soldaten, som låtit värfva sig, är ej sin egen
herre; han är en slaf, ett kryp, sämre än
det sämsta,” o. s. v. M. har skrifvit ett
rätt stort antal poem. Här och der är
väl formen knagglig och metern
bristfällig, men innehållet är i allmänhet godt.
M. ser också sjelf hellre till kärnan än
skalet, hellre till det gedigna än det
ytliga. I sitt poem “Vörda den som vördas
bör” visar han det, då han, liknande
flärdfulla kvinnor vid agnar, uttrycker
sig så här:
Smickrarn, han må agnar dyrka
Der de ystert dansa fram,
Mot varieté och kyrka,
Prålande i bjefs och kram.
Den, som kallas vill för vis,
Må åt kärnan ge sitt pris.
Kärnan det är dygdens tempel,
Hjertats sköna blomstergård,
Som bär redlighetens stämpel;
Det är själens minnesvård.
Akta den, som är det värd
Lofsjung icke prål och flärd!
I samma anda börjar han ett annat
kväde:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
