Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografiskt Lexikon och poetiskt album - Axel Hjalmar Nilson - Magnus Nilson (Lomax) - Victor Nilson (Victor)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
-126-AXEL HJALMAR NILSON, redaktör,
poet. Född i Nora den 24 sept. 1860. Efter
att ha genomgått stadspedagogien i Nora,
kom han hösten 1875 till Tekniska
skolan i Örebro, från hvilken han
utexaminerades 1878. Tjenstgjorde ett par år
som ritare vid mekanisk verkstad i
Stockholm och reste 1881 till Amerika, der
han först arbetade i Boston någon tid
som maskinritare och derpå som
kopparslagare. I juni 1895 blef han
biträdande redaktör vid Skandinavia i Worcester,
Mass. Har äfven uppträdt som
kuplettsångare och haft anställning som
organist. Följande utgör ett prof på Nilsons
diktning:
PÅ ISEN.
Spegelblankt skimrande
Isboja, glimrande,
Lockar till svindlande färd på sin ban’.
Ungdomen, stormande,
Isrunor formande,
Trotsar bekymmerslöst lurande Ran.
Ungmön, så tjusande,
Blickar berusande
In i hans öga och fattar hans hand.
Aningen, svärmande
Hjertan sig närmande,
Knyter af gryende kärlek ett band.
Stålsko, klart blänkande,
Utan betänkande
Spännes på fot och se’n hurtigt det bär
Bort på den yrande
Färden, han styrande
Stadigt och ömt stöder ungmön så kär.
Kärleksord, brinnande,
Bedjande, vinnande,
Gifvas och tagas på isbelagd sjö.
Kärlek bedyrande,
Han nu med yrande
Jubel i famn sluter älskande mö.
Vintersol, strålande
Härligt och målande
Framtidens bilder med kärlekens färg,
Sänker sig, glimmande
Rosenröd, simmande,
Längst bort i vester bak snötäckta berg.
Åter sig svingande,
Hastigt de vingande
Stegen igen vändas hemåt mot strand.
Snöflingor, flygande,
Skymningen smygande
Breda sitt dok öfver sjö, öfver land.
Ungdom, nu trånande,
Snart nog i grånande
Lifsafton sitter vid glimmande härd;
Kinderna bleknande,
Sinnena veknande
Lifvas vid minnet af vinterdags färd.
MAGNUS NILSON (Lomax), kåsör,
redaktör. Född den 11 juli 1863 i
Öfvergrans prestgård, Upland. Fick god
skolbildning. Var derpå handelsresande.
Kom till Amerika 1885. Började samma
år skrifva Chicago-bref i Sv. Veckobladet
och blef år 1886 medarbetare i samma
tidning. Var senare under kortare tider
medarbetare i Omaha-tidningarne Sv.
Posten och Omaha Sv. Tribun; gjorde
den senare demokratisk under
presidentvalstriden 1888 och fick på grund deraf
afgå. Utgaf hösten 1838 ett nummer af
Medborgaren i Kansas City och
uppsatte kort derefter Scandinavia,
skrefs uteslutande på engelska språket.
Flyttade den 1892 till Chicago, der den
afled. Nilson har äfven medarbetat i
Sv. Veckobladet i Kansas City och
sedan 1892 emellanåt skrifvit kåserier i
Humoristen. I sin stil efterhärmar han
Stockholms-skribenten Jörgen
Lundström, hvars egenhet, som bekant,
består deri, att han (för att citera “Sigurd”)
“sätter punkt, der andra menniskor sätta
komma.”
som
VICTOR NILSON (Victor), kritiker,
novellist, redaktör. Född den 10 mars
1867 å den hans fader då tillhöriga bruks-
och lastageplatsen Östra Torp å Sveriges
sydspets Nilson stammar å både
fädernet och mödernet från uråldrig, besuten
skånsk slägt, ur hvilken flera dugande
män utgått. Hans fader var under åren
1870—85 köpman i Göteborg, och Victor
fick der en vårdad uppfostran, börjad
vid en privatskola och fullföljd vid
högre elementarläroverket. Under sin
gymnasist-tid var han en flitig besökare af
de föreläsningar, som på den tiden
höllos af Viktor Rydberg, Karl Warburg,
C. D. af Wirsén m. fl. Göteborgs
konstsamlingar och utställningar väckte hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
