- Project Runeberg -  Våra Pennfäktare : Lefnads- och karaktärsteckningar /
143

(1897) [MARC] Author: Ernst Skarstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografiskt Lexikon och poetiskt album - Carl Fredrik Peterson (Fredrik, Jeppe)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

143
ciala reformfrågorna har han grundligt
satt sig in i. Sitt vetande har han
förvärfvat genom sjelfstudium. Hans
bildning är humanistisk, hans beläsenhet
omfattande, men i religiöst hänseende är
han begränsad af den svedenborgska
dogmatiken. Bland svenska författare och
tänkare i Amerika intager han, om icke
främsta rummet, så dock ett af de allra
främsta.” Under sin verksamhet vid
Nya Verlden, Sv. Trib. och Sv. Amer.
skref Peterson intressanta, ofta skarpa
och satiriska kåserier under rubrikerna
“Skuggor och dagrar,” “I skumrasket”
samt “På skallgång.” Han angrep der
- för att tala med hans biograf i
“Kurrekalender 1885” “än med skämtets och
satirens lätta pilar, än med ironiens fina,
skarpslipade klinga och än med
allvarets tväeggade svärd dårskapen och
lasterna, ehuru de än visade sig.” Som
framgångsfull bokförfattare står Peterson
främst bland alla svensk-amerikaner.
Han har ej blott utgifvit en hel del
böcker, med ännu flera i beredskap, men
äfven — olikt de flesta andra författare -
haft pekuniär vinst af denna verksamhet.
Hans första bok var “Svenskarne i
Illinois,” hvilken han och Eric Johnson
utgafvo på 1870talet. Andra böcker af
honom äro: “Republiken och dess
institutioner,” “Amerikanska vältalare,”
“Förenta Staternas historia,” “Ett
hundra år” samt en novell: “Kärlek och
pligt.” Dessa böcker äro samtliga
synnerligen väl skrifna. Särskildt får man
af den förstnämda det intrycket, att
ingen annan än Peterson skulle kunnat
så tillfredsställande behandla den mängd
af vigtiga spörsmål, som inrymmas i
begreppet republiken och dess
institutioner.
“Ett hundra år” är ett digert verk,
behandlande de civiliserade ländernas
historia under de senaste 100 åren. Han
har under utarbetning flera verk:
Sveriges historia på engelska, en samling
smärre sv.-am. berättelser, en bok om
olika tänkesätt och läror om odödligheten,
ett band etiska föredrag, ett hundra till
engelskan öfversatta svenska poem och
en diktsamling. Peterson är en af dem,
som bäst lyckats i öfverflyttandet af
svensk poesi till engelska. Bland hans
egna dikter finnas många, som äro både
tankedigra och vackra, men i allmänhet
röjer sig i hans diktning mera förnuft
än varma känslor. Han sväfvar med sin
sångmö helst in’s Blaue hinein, såsom
Linder uttrycker det, “hvaraf ofta följer,
att hans poesi blir mer än lofligt dunkel.”
Peterson har dertill ett manér att i sin
versbyggnad olämpligt uppdela satserna,
så att rader komma att på ett för örat
stötande sätt afslutas med prepositioner,
relativpronomina o. d. Såsom t. ex.:
Jag ville dränka dig i djupet af
Burgundiskt vin, men ack, det endast
gaf
Eller: På evighetens höga stig,
Belyst af ursolns väna glöd,
Du träder redan nu, och i
Mitt innersta förnimmer jag
Helt klart, att det är Guds behag,
Att du skall evigt yngre bli.
Det var förmodligen detta manér, som
gaf Ninian Wærner anledning att i en
parodiering af några sv.-am. poeters
diktning lägga följande rader i Petersons
mun:
“Upp genom luften, högt öfver dagens
Döfvande larm, genom skogarne, i
Vindarnes flägt drog i ljuf harmoni
Anden till minnenas nejd och behagens.”
Som poet kan Peterson ej väcka
genklang i så många hjertan, som när han
framträder såsom historisk eller politisk
författare, — helt enkelt emedan hans
poesi är svårſattlig för den stora
allmänheten. Det fordras mer
tankeansträngning, än menige man har vilja eller
förmåga att offra vid läsning af poesi, för
att kunna tillbörligt uppskatta en dikt,
som t. ex. börjar så här (Petersons poem
“Ofullständighet”) :
Ej i uppnådd yppig fullhet trifves
Något, som har värde och ger fröjd,
Utan blott i det, som ständigt drifves
Af sitt inre till en större höjd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 18 11:51:37 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pennfaktar/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free